________
JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
______________ ____________________________
__________________
__________
______
65
Rättast i sill omdöme torde A. Brinell hava, som säger, att kisel i stål genom den lätthet, varmed den oxideras, kan medföra skada, d. v. s. minska vällbarheten, genom att den ökar glödspänens vid-häftande, varförutom den gör stålet något mera svårarbetat i såval varmt som kalit tillstånd, men att den ej allenast under stålets till-verkning utan även i den färdiga Produkten gör så stora tjänster, all den rätt använd gör mera nytta än skada.
Samma framstående fackman förklarar även, alt av några försök, han anställt, synts framgå, att vid slagprov ohärdat kiselhaltigt stål skulle vara starkare än kiselfritt och vid sträckprov starkare och mera elastiskt, inen något mindre tänjbart än det senare. Härdat åter skulle det kiselrika stålet vara mera känsligt för stötar — isynnerhet i stark köld.
Såsom tillsatsmedel för stål och gjutjärn användes nästan alltid kiseljärn, å vars sammansättning ovan givits exempel, men även karborundum har oaktat sitt högre pris försökts. Detta är som bekant Sammansatt enligt formeln Si C och beredes i elektriska ugnar genom nedsmältande av beskickning bestående av koks, kvartssand och kok-sali. Venator angiver dess vanliga analys till:
Si.........................62 till 69 %
C.........................35 » 29 %
Fe-j-Mn.................0,2 3 %
CaO..........................0,19 %.......................
Mg O.......................0,0 6 %
O.........................0,6 0 %
Samme förfättare angiver såsom karborundumens viktigaste egen-alt den är fri från såval fosfor som svavel. Det kristalliniska ai renast och bast. Skall karborundum användas, måste stålet vara s^arpt överhettat, eljest loser sig del forrå ej. Tillsättes i skanken i s,1’a pappersstrutar.
^ögprocentigt kiseljärn förordas såsom reduktionsmedel för andra ‘•»men (se g u j? 8 —sid. 35(5). Bisset skriver (Iron Age 1910 sid. 442) jltl sPecialstål med mycket kisel och lilen kolhalt har hårl ståls håll-asthet och mjukt ståls seghel och tänjbarhet.
4;o. Fosfor och jörn.
a. finnes 1 våra
Va>a sjö- och myrmalmer åter mest nien f
nie(H hålla fo“sfor.
Kvantiteten fosfor, som järnet kan upptaga. I alla järnnialmer losfor ehuru i en del svenska endast i mycket obetydlig grad, bergmalmer finnes den i form av apatit 3(3Ca() . P2O5) CaFI, t som vivianit 3FeO . P2O5 8HgO, aven våra ko] och den kalksten, vi använda som beskicknings-I vår vanliga masugnsprocess ingår i järnet vid