Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

4 ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE. obegränsadt afstånd. Men denna meddelning af rörelsen sker icke ögonblickligt utan erfordrar en viss tid. Af hvad nu blifvit anfördt synes att efter detta sätt att uppfatta elektricitetens företeelser, skulle en konstant elektrisk ström i en tråd, framkalla molekylära hvirflar i det omgif- vande dielektriska ämnet, hvilka hvirflars axlar äro vinkelräta mot tråden, under det att hvirflarna själfva tillsammans bil- dade ringar, som med stor hastighet rullade långs tråden. Men de linier, kring hvilka hvirflarna rotera, äro de mag- netiska kraftlinierna. En spänning äger rum långs dessa och ett tryck i däremot vinkelräta riktningar. Den elektriska ledningstråden skulle sålunda omgifvas af magnetiska kraft- linier, hvilka bildade koncentriska cirklar kring densamma. Riktningen af den magnetiska kraften är den efter hvilken en högergängad skruf skulle vrida sig, om den framgick med strömmen. Det dielektriska ämnet skulle vara underkastadt spänningar efter cirklar koncentriska med tråden och tryck- ningar efter plan gående genom denna. Fig. 1. Fig. 1 åskådliggör det samband, som efter denna teori skulle finnas mellan strömmen, kraftlinierna och hvirflarnas rörelse. Strömmen, alstrad af ett galvaniskt element C/, går genom tråden EE' i den af pilar visade riktningen. Den horisontala cirkeln J\IM' föreställer en knippa magnetiska kraft- linier, hvilkas riktningar angifvas genom NS och SN. De vertikala cirklarna V och V' föreställa molekylarhvirflar, hvilkas axlar ligga vid de magnetiska kraftlinierna. Det synes af deras rotationsriktningar, att om V och V vore nära hvar- andra, mellan dem liggande partiklar skulle dragas nedåt äfvensom att om partiklarna af någon annan orsak skötos