Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
DEN STATISKA ELEKTRICITETEN. 5 nedåt, hvirflarna skulle bringas i den rotation figuren an- tyder *) Maxwell förklarar genom dylika hvirfvelrörelser och genom den inverkan, som hvirflarna och de elektriska partiklarna utöfva på hvarandra inbördes, elektriska ledares attraktion och repulsion, induktionen och själfinduktionen m. m. Sä t. ex. om två parallela, nära intill hvarandra liggande trådar genomgås af strömmar i lika riktningar. Hvirflarna mellan trådarna sträfva då att rotera åt samma håll genom båda strömmarnas inflytande. Denna rörelse fortplantas me- dels de sferiska partiklarna, hvilka förmedla rörelsen från hvirfvel till hvirfvel likasom kugghjulen i en utväxling. Till följd häraf åverkas trådarna genom hvirflarna på samma sätt som om trådarna repellerade hvarandra inbördes. För att lämna en föreställning om den betydelse Maxwell tillägger den elektromotoriska kraften vilja vi anföra några ord, som han därom yttrat i fråga om inducerade strömmar. Den elektromotoiiska kraften härrör af verkan mellan hvirf- larna och de mellanvarande partiklarna, när rotationens hastig- het förändras i någon del af fältet. Den svarar mot trycket på axeln till hjulet i en maskin, när drifhjulets hastighet förökas eller förminskas. Om maskinen plötsligen bragtes i hvila genom att drifbjulet stannades, skulle hvarje hjul i mekanismen erhålla en impuls, lika stor och motsatt till den, som det erhöll, då mekanismen bragtes i rörelse. 3. Den statiska elektriciteten. — Vi skola nu taga i betraktande Maxwclls hypotes om den i hvila varande elektri- citeten. En ledande kropp kan efter hans uppfattning jäm- föras med en porös membran, som mer eller mindre mot- sätter sig fluidernas genomgång. De elektriska partiklarnas tryck mot hvarandra motsvarar potentialen. Dielektrika jäm- föras däremot med ogenomträngliga elastiska membraner, som öfverföra trycket från ett fluidum å ena sidan till ett fluidum å andra sidan. Uti ett sådant ämne, hvilket underkastas induktion, skulle uti hvarje molekyl elektriciteten förflyttas på sä sätt, att den ena sidan af molekylen blifver positivt och den andra sidan negativt elektriserad, hvarvid de elek- triska partiklarna förbhfva vid molekylen utan att öfvergå från den ena till den andra af dem. Men härigenom uppstår dock i hela kroppen en liten förflyttning af nämnda partiklar *) Denna afbildning är hämtad ur en äldre afhandling af Maxwell i Philosophical Magazine, Vol XXI, 1861, där Maxwell först utvecklade sina hypoteser om magnetismen och elektriciteten.