Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
DEN STATISKA ELEKTRICITETEN. 5
nedåt, hvirflarna skulle bringas i den rotation figuren an-
tyder *)
Maxwell förklarar genom dylika hvirfvelrörelser och genom
den inverkan, som hvirflarna och de elektriska partiklarna
utöfva på hvarandra inbördes, elektriska ledares attraktion
och repulsion, induktionen och själfinduktionen m. m.
Sä t. ex. om två parallela, nära intill hvarandra liggande
trådar genomgås af strömmar i lika riktningar. Hvirflarna
mellan trådarna sträfva då att rotera åt samma håll genom
båda strömmarnas inflytande. Denna rörelse fortplantas me-
dels de sferiska partiklarna, hvilka förmedla rörelsen från
hvirfvel till hvirfvel likasom kugghjulen i en utväxling. Till
följd häraf åverkas trådarna genom hvirflarna på samma sätt
som om trådarna repellerade hvarandra inbördes.
För att lämna en föreställning om den betydelse Maxwell
tillägger den elektromotoriska kraften vilja vi anföra några
ord, som han därom yttrat i fråga om inducerade strömmar.
Den elektromotoiiska kraften härrör af verkan mellan hvirf-
larna och de mellanvarande partiklarna, när rotationens hastig-
het förändras i någon del af fältet. Den svarar mot trycket
på axeln till hjulet i en maskin, när drifhjulets hastighet
förökas eller förminskas. Om maskinen plötsligen bragtes i
hvila genom att drifbjulet stannades, skulle hvarje hjul i
mekanismen erhålla en impuls, lika stor och motsatt till den,
som det erhöll, då mekanismen bragtes i rörelse.
3. Den statiska elektriciteten. — Vi skola nu taga i
betraktande Maxwclls hypotes om den i hvila varande elektri-
citeten. En ledande kropp kan efter hans uppfattning jäm-
föras med en porös membran, som mer eller mindre mot-
sätter sig fluidernas genomgång. De elektriska partiklarnas
tryck mot hvarandra motsvarar potentialen. Dielektrika jäm-
föras däremot med ogenomträngliga elastiska membraner, som
öfverföra trycket från ett fluidum å ena sidan till ett fluidum
å andra sidan. Uti ett sådant ämne, hvilket underkastas
induktion, skulle uti hvarje molekyl elektriciteten förflyttas
på sä sätt, att den ena sidan af molekylen blifver positivt
och den andra sidan negativt elektriserad, hvarvid de elek-
triska partiklarna förbhfva vid molekylen utan att öfvergå
från den ena till den andra af dem. Men härigenom uppstår
dock i hela kroppen en liten förflyttning af nämnda partiklar
*) Denna afbildning är hämtad ur en äldre afhandling af Maxwell i
Philosophical Magazine, Vol XXI, 1861, där Maxwell först utvecklade sina
hypoteser om magnetismen och elektriciteten.