Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

6 ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE. efter kraftliniernas riktning En verklig elektrisk ström upp- kommer visserligen icke härigenom, utan blott början till en sådan. Om vi antaga, att en kropp är t. ex. positivt elektrisk, så utgå från honom i det omgifvande dielektriska mediet en liten förflyttning åt alla sidor, hvilken meddelar sig från kroppens yta. Molekylerna undergå härvid till följd af trycket frän de elektriska partiklarna en formförändring, och ett elastiskt tryck uppstår i alla mot förflyttningen vinkelräta riktningar. Med andra ord: ett tryck frambringas vinkelrätt mot kraftliniernas riktningar. Finnas två positivt elektriska kroppar i närheten af hvarandra, föranledes genom båda en liten förflyttning af de elektriska partiklarna, men då dessa tillsammans bilda ett osammantryckligt fluidum, komma kraft- linierna att krökas på samma sätt som om de båda kropparna repellerade hvarandra. Vi hafva här blott i korthet meddelat några hypoteser, hvilka ligga till grund för Maxwells matematiska teori för magnetismen och elektriciteten. Det vi i detta hänseende anfört, kan blott lämna en antydan om beskaffenheten af de hjälpmedel den berömde matematikern använde för att för- klara dessa slag af företeelser. Man får för öfrigt icke tänka sig, att han i sina matematiska utvecklingar konsekvent fast- hållit en bestämd åsikt om kropparnas och eterns beskaffenhet. Den vetenskapsman, Hertz, hvilken man i främsta rummet har att tacka för uppdagandet af elektricitetens inre natur, säger om Maxwells teori: Maxwell har ursprungligen utvecklat sin teori i samband med mycket bestämda och speciella före- ställningar öfver de elektriska fenomenens beskaffenhet. Han antog, att eterns och alla kroppars porer äro uppfyllda med ett fint fluidum, men hvilket icke utöfvar någon verkan på afstånd. I ledarna skulle detta fluidum röra sig fritt, och denna rörelse skulle bilda hvad vi kalla en elektrisk ström. T isolatorerna (dielektrika) skulle samma fluidum fast- hållas i sitt läge genom elastiska krafter, och dess förskjut- ning, »displaeement», betraktades såsom elektrisk polarisation. Fluidet själft kallade Maxwell elektricitet, såsom varande orsaken till alla elektriska fenomen. Men då han skref sitt stora verk tilltalade honom icke längre de hopade hypoteserna, eller ock fann han dem motsägande hvarandra och lät dem därför falla. Men han uteslöt dem likväl icke så fullständigt, att icke en hel följd af beteckningar, som härstamma frän dem, blefvo kvarstående. Sålunda har ordet elektricitet i Maxwells verk uppenbarligen en dubbel betydelse. Ena gången betecknar han därmed en kvantitet, som kan vara positiv och negativ, hvilken tjänar till utgångspunkt för åtminstone skenbart på afstånd verkande krafter. Andra gången betecknas