Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

FÖRHÅLLANDET MELLAN DE ELEKTRISKA ENHETERNA. 7 •därmed det hypotetiska fluidum, från hvilket icke ens sken- bart på afstånd verkande krafter utgå, och hvars mängd i ett rum under alla omständigheter blott kan vara en positiv storhet. 4. Förhållandet mellan de elektriska enheterna. — Om Maxwells matematiska teori för magnetismen och elektri- citeten icke fört till några nya resultat, som af erfarenheten kunnat bekräftas, skulle den icke ägt större värde än flera andra teorier, hvilka i samma syfte af olika vetenskaps- män blifvit framlagda och som snart fallit i glömska. Men flera af de satser, som Maxwell härledt rörande elektriciteten, voro nya och af den beskaffenhet, att de kunde direkt eller indirekt underkastas pröfning. Af särskildt intresse är härvid det förhållande, som äger rum mellan de elektriska enheterna efter de olika systemen för elektricitetens mätning. Ett sådant .är det elektrostatiska systemet, hvars enhet för elektricitets- mängden är den positiva elektricitetsmängd, hvilken, verkande pä en lika kvantitet på af ståndet ett, repellerar densamma med kraftens enhet Efter Maxwells teori skulle denna enhet variera i omvänd t förhällande till kvadratroten ur elasticiteten hos det mellanvarande dielektriska ämnet. Men attraktionen och repulsionen mellan två elektriska laddningar varierar om- vändt mot specifika iuduktionsförmågan hos detta dielektrikum, hvaraf skulle följa, att den elektrostatiska enheten för elektri- citeten varierar proportionelt mot kvadratroten ur den specifika induktionsförmågan, hvilken således vore omvändt proportionel mot elasticiteten. Tager man återigen i betraktande t. ex. det elektrodynamiska måttsystemet, vore enheten för strömstyrkan den ström, som genomgående en viss tråd attraherar med kraf- tens enhet en lika ström i en annan tråd, hvarvid strömstyrkan angifves genom elektricitetsmängden per sekund, genomgången i trådarnas tvärskärningar. Efter Maxwells hypoteser är ström- styrkan proportionel mot hastigheten hos de molekylära hvirf- larna, hvilken hastighet varierar omvändt proportionelt mot kvadratroten, ur tätheten hos dessa. St.römstyrkan i hvar- dera af trådarna bör därför variera i omvändt förhållande mot kvadratroten ur denna täthet. Häraf följer, att den elektrodynamiska enheten för elektricitetsmängden äfven va- rierar omvändt mot kvadratroten ur tätheten. Förhållandet mellan de båda systemens enheter skulle på grund häraf vara proportionel mot förhållandet mellan kvadratroten ur elasti- citeten och tätheten. Men man vet af den högre optiken, att detta förhållande är lika med de transversella vibra- tionernas fortplantningshastighet. I själfva verket drog Max- well häraf den slutsats, att ljuset utgöres af transversella