Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

 hertz’ upptäckter. 9 1881 förevisades de härför använda apparater af den norske vetenskapsmannen, och hos åskådarna till de af Bjerknes gjorda demonstrationerna med dessa apparater fick den öfver- tygelsen fast insteg, att äfven de magnetiska och elektriska fenomenen äro rörelsefenomen och att deras fortplantning förmedlas genom vibrationer hos ett fluidum. Icke blott den statiska elektriciteten äger här sin motsvarighet, utan jämväl den elektriska strömmens och elektromagnetismens företeelser återgifvas i flera fall genom dessa försök. Dessa hydro- dynamiska undersökningar kunna dock icke tjäna till grund- val för magnetismens och elektricitetens teori, enär själfva grundfenomenen, såsom nyss anfördes, äro motsatta, men de visa dock möjligheten och sannolikheten af ett likartadt ur- sprung och utgöra sålunda en bekräftelse å Faradays och Maxzcélls åskådningssätt. Äfven i gasformiga kroppar kunna liknande företeelser framkallas. 6. Hertz’ upptäckter. — Det är förnämligast den tyske fysikern Heinrich Rudolph Hertz, som man har att tacka för att bestämda bevis för att elektriciteten är en vågrörelse kunnat erhållas.*) Hertz föddes år 1857 i Hamburg och dog år 1894 i Bonn. Han ägnade sig till en början åt studiet af ingeniörvetenskapen, men sedermera åt fysiken och blef assi- stent till den berömde fysikern Helmholtz i Berlin, sedermera professor vid polytekniska skolan i Carlsruhe och slutligen vid universitetet i Bonn. Hertz tillhör raden af de stora upp- täckarne inom fysiken, och hans arbeten äro grundläggande inom denna vetenskap. Han fördes till studiet af de nu ifrågavarande fenomenen genom en i vetenskapsakademien i Berlin anordnad pristäflan: att experimentelt ådagalägga ett samband mellan de elektrodynamiska krafterna och den dielektriska polarisationen hos isolatorerna, vare sig det är en elektrodynamisk kraft, som alstras genom företeelser i oleclarna eller en polarisation hos dessa genom den elektro- dynamiska induktionen. Med anledning häraf började Hertz i Carlsruhe år 1886 de undersökningar, som skulle göra lians namn odödligt. De första försöken öfver elektriska sväng- ningar lämnade medel att framkalla dylika med hastigare rörelse än hvad hittills varit möjligt, hvarvid en märkvärdig växelverkan mellan samtidiga elektriska gnistor iakttogs, hvar- jämte i samband härmed det ultravioletta ljusets inflytande på *) Hertz hithörande arbeten äro offentliggjorda i Annalen der Physik und Chemie, 1887 —1889, äfvensom i ett siirskildt verk: Untersuchungen neber die Ausbreitung der Elektrischen Kraft, 1892.