Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

10 ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE. den elektriska urladdningen upptäcktes. Men af ännu större betydelse var iakttagelsen af företeelserna rörande en rät- linig elektrisk svängnings inverkan på en närbelägen ledare samt öfver de induktionsfenomen, som framkallas genom elektricitetens verkan uti isolerande ämnen. Genom dessa forskningar hade Hertz ådagalagt, att för- ändringar i den dielektriska polarisationen hos de oledande kropparna utöfva samma elektrodynamiska krafter som mot- svarande strömmar. Det återstod att visa, att de elektro- dynamiska krafterna lika väl som de elektrostatiska äro i stånd att framkalla den dielektriska polarisationen äfvensom att luften och tomrummet själfva förhålla sig i dessa hän- seenden som hvarje annat dielektrikum. För detta ändamål anställde Hertz undersökningar öfver den hastighet, hvarmed de elektrodynamiska verkningarna utbreda sig, för att utröna huruvida den är oändligt stor eller ändlig. Det resultat han slutligen erhöll efter flera misslyckade försök visar, att de elektriska vågorna fortplantas med en ändlig hastighet, att våglängden kan uppgå till flera meter, att dessa vågor kunna reflekteras och att interferens mellan dem kan äga rum o. s. v. Härigenom hade Hertz otvifvelaktigt besvarat den gamla frågan om möjligheten af och sättet för verkan pä af stånd mellan krop- par hvad elektriciteten beträffar samt genom enkla och träffande försök visat, att en direkt verkan på afstånd icke här äger rum. Dessa resultat äro oberoende af alla teorier för elektri- citeten, men de äro en bekräftelse å de grundhypoteser, pä hvilka Faraday—Maxwélls teori hvilar, för sä vidt dennas förutsättningar äro bekanta. De nu omtalade undersökningarnas resultat äro till de väsentligaste delarna bekräftade af flera forskare. Vi skola nu något närmare redogöra för det viktigaste af dessa arbeten, som visserligen i första rummet äro af rent vetenskapligt intresse, men hvilka utan tvifvel äfven komina att för tekniken blifva af stor betydelse. 7. Apparater för framkallande och undersökning af elektriska vågor, — En enkel anordning för detta ändamål visas af fig. 2. Den. utgöres af en kraftig Ruhmkorffs induk- tionsapparat, hvars poler P och P' äro förenade med tvä horisontala koppartrådar Z och V af vid pass 5 mm. diameter. Dessa trådars mot hvarandra vända ändar utlöpa i två väl X^olerade mässingskulor & och. V med c:a 3 cm. diameter och. hvilka närmas till omkring 7,5 mm. afstånd från hvarandra, och deras yttre ändar i två zinkkulor S och S' af 30 cm. diameter. Dessa sistnämnda kulors afstånd, som man efter behag kan variera, utgör omkring en meter. Den nu beskriftia delen