Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

FRAMKALLANDE OCH UNDERSÖKNING AF ELEKTRISKA VÅGOR. 11 af apparaten ut- gör den primära ledaren, framkal- laren. Dess verk- samhet är täm- ligen invecklad. Om vi först an- taga, att kulor- na icke äro i för- Fig. 2. ening med induk- tionsapparaten, men meddelats olika höga poten- tialer, tillräckligt oscillatorisk. Teorien har ådaga- R, själfinduktionskoefflcienteii L så är villkoret för att oscillerande att frambringa en gnista mellan b och b', så sker en urladdning mellan dessa. Såsom Feddersen först experimentelt visat, kan i vissa fall en dylik urladdning blifva lagt, att om motståndet är och laddningskapaciteten C, urladdning skall äga rum I?2 4Z C Detta villkor är uppfylldt vid en apparat med de angifna dimensionerna. Enligt lord Kelvin äro oscillationernas period 2 tt V L C, och denna är här mindre än en hundra milliondel af en sekund. Emedan urladdningen sker så hastigt, måste man för att kunna iakttaga företeelserna, mycket ofta ånyo ladda apparaten, och det är för detta ändamål induktions- rullen begagnas. När polerna P, P' förenas med kulorna, laddas dessa omkring hundra tusen gånger i sekunden. — Anbringas i närheten af framkallaren en böjd metalltråd R, hvars ändar äro på en bråkdel af en millimeters afständ, synes i allmänhet under apparatens verksamhet en följd af gnistor öfvergå mellan ändarna Styrkan hos gnistorna är beroende af trådens ställning, form och dimensioner, och det gifves för hvarje form en viss storlek, vid hvilken gnistorna kraftigast framträda. På grund af den analogi, som detta företer med den akustiska resonatorn, kallas denna sekundära strömkrets, i hvilken framkallaren åstadkommer urladdningar genom induk- tion, äfven för resonator, och denne är stämd efter fram- kallaren, om den till form och storlek är så beskaffad, att den lämnar de kraftigaste gnistorna den kan gifva. Till en början använde Hertz en kvadratisk resonator af 60 cm. sida och 2 mm. tråddiameter, vid hvars afbrottsställe en gnist- i