Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

r 190 VÄXELSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORER SAMT TRANSFORMATORER. 81. Roterande magnetiska fält. — Den af den italienske fysikern Ferraris år 1888 gjorda undersökning af roterande magnetiska fält bar under det därpå följande årtiondet blifvit af stor praktisk betydelse. Vi skola nu visa, huru ett sådant fält erhälles af två växelströmmar, som skilja sig på en fjärdedelsfas fråu hvarandra och genomgå hvar sin af två trådspiraler, hvilka äro upplindade öfver en cylinder längs dennas generatriser på så sätt, att spiralernas medelplan äro vinkelräta mot hvarandra. Antag att och A2B2 (fig. 139) äro dessa spiraler samt låt • . / = I sin wt; i2 - 1 sin \ wt — - = — Icos wt.... (24) \ " / uttrycka styrkan af de båda strömmarna i samma ögonblick. Vi antaga vidare, att hvardera alstrar ett magnetiskt fält, som är vinkelrätt mot dess plan och hvars intensitet är proportionel mot strömstyrkan samt växlar riktning med denna. Betecknar H hvartdera fältets maximi-intensitet samt och Ä2 de båda fältintensiteterna vid tiden t, förutsätta vi, att (TlX wt—ö =—Hcoswt. . (25). Ä / 3 Låt dessutom, i fig. 139, radien OAX — O A 2 — OM beteckna Æ samt vinkeln Jf()J.1 motsvara wt. Då ut- tryckas de numeriska värdena å och genom OP och OQ eller genom pro- jektionerna af OM pä diametrarna A2B2 och A1Bl. Det framgår tydligt häraf, att om ett magnetiskt element med in- tensiteten ett vore anbragt på radien OM detsamma skulle åverkas af två magnetiska krafter, hvilkas resultant vore VH2 sin2 wt +• H2 cos2 wt = H, och om radien roterade med vinkelhastiglieten w skulle det därvid fästade elementet i alla lägen åverkas af en efter OM riktad resultant, hvars storlek oförändradt vore H. Häraf synes, att det magnetiska fält, som alstras af de båda enkla växelströmmarna af lika maximi-intensitet I och med samma frekvens, men med en fjärdedels periods fasskilnad, är rote- rande samt beskrifver ett hvarf under en hel period T, så att vinkelhastigheten w = hvarvid fältets konstanta in- tensitet är lika stor med hvartdera fältets maximi-intensitet H.