Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

 ROTERANDE MAGNETISKA FÄLT. 191 Det är tydligt, att om en magnet anbringas i ett sadant roterande fält, så att den är lätt rörlig kring sin midtpunkt vid fältets medelpunkt O, bör magneten komma i rotation, förutsatt att fältets intensitet öfvervinnande. Men äfven en kan till följd af de foucaultska på samma sätt. Ferraris an- vände härför den anordning fig. 140 åskådliggör. Från en transformator fördes den primära strömmen genom den ena och den sekundära ström- men. genom den andra af de båda platta trådspiralerna A, B, och i midten mellan dessa upphängdes en liten cylinder af kopparbleck. När strömmen fördes genom blott endera af spiralerna, uppkom ingen rö- relse, men när båda ström- marna verkade kom cylindern i rotation kring OO'. Rörelserikt- ningen'kunde'omkastas genom omkastning af strömmen i den sekundära ledningen. Samma verkan erhölls, om cylindrar af järn och andra metaller, t. o. m. kvicksilfver användes. är tillräcklig för motståndens icke magnetisk metallmassa strömmarna bringas i rotation Fig. 140. Men äfven om flera symmetriskt anbragta trådspolar, genomgås af växelströmmar med en viss fasskilnad under analoga förhållanden med de nyss anförda, kan ett roterande fält erhållas. I tekniskt hänseende äro trefasströmmarna af det största intresse, och vi skola nu redogöra för dem. Lät i fig. 141 a A1B1, A2B2 och A3B3 vara tre trådspiraler, upplindade på en cylinder efter generatriserna med 120° af stånd sinsemellan. I dessa spiraler gåxtre växelströmmar, hvars fasskilnad är — och som uttryckas genom O Isinivt-, i2=Ismlwt-----------i8 = Isin [wt— - j (26). \ / \ & I Summan af dessa strömmars styrka erhålles efter ut- veckling och reduktion af ekv. (26) + «2 + z3 == 0..............(27).