Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

DE ELEKTRISKA VÅGORNAS FORTPLANTNING VID METALLTRÅDAR. 15 härrör af den elektrostatiska kraften, hvilken här är verk- sammast, och den motsatt riktade elektrodynamiska kraften. — Om nu en ledare C af t. ex. ett metallbleck närmas apparaten uppifrån, aftager gnistlängden vid högsta punkten b, men tilltager vid b'. För att undersöka dielektriska kroppars in- verkan användes först papper. En parallelipiped af hoplagda böcker af 1,5 m. längd, 0,5 m. bredd och 1 m. höjd anbragtes tätt under AA'. Det visade sig då, att i de Eörut gnistfria lägena hos B gnistor uppträdde, hvilka först utsläcktes genom att f vreds cirka 10°. Sedan lades ett asfaltblock D af 1,4 m. längd, 0,4 m. bredd och 0,6 m. höjd under AA', då en ännu kraftigare verkan erhölls. Gnistan vid den högsta punkten blef nu betydligt starkare än vid den lägsta punkten. Noll- punkterna vredos nedåt 23°. Samtliga verkningar af en ledare med liten svängningstid gåfvo sig tillkänna. Dessutom kunde ledaren C:s inflytande kompenseras genom oledaren D. Lik- nande förhållande visade beck, trä, sandsten, petroleum o. s. v. 9. De elektriska vågornas trådar. — För att undersöka på gorna utbreda sig med ändlig hastighet i eller vid en metalltråd, begagnade Hertz en apparat så- dan fig. 6 antyder. Här finnes en framkallare med två vertikala skifvor A, A' samt bakom A en tredje lika stor skifva P, från hvilken en 12 m. lång isolerad me- talltråd mn utgår horisontalt 40 cm. från grundlinien i det verti- kala symmetriplanet. Resonatorn B uppställes så att dess medel- punkt innehålles i grundlinien och afbrottet högst upp samt med sitt fortplantning vid metall- hvad sätt de elektriska vå- plan i nämnda vertikalplan. I detta läge skulle inga gnistor uppstå i resonatorn, om ej metalltråden funnes Men nu alstras i allmänhet lifliga gnistor, och detta måste därför bero på trådens inverkan. Förflyttas resonatorn långs tråden från dennas fria ända mot framkallaren, visa sig icke några gnistor vid den fria änden och icke heller vid de punkter, som äro 2,8 m., 5,6 m., 8,4 m. . . . från denna. Däremot äro gnistorna starkast på 1,4 m,, 4.2 m., 7,0 m.. . . afstånd från änden, d. v. s. vid midtpunkterna mellan de förutnämnda lägena. Dessa motsvara således knutpunkterna till en svängande sträng, och det är påtagligt att man här har att göra med en våg- rörelse fullkomligt analog med den, som fortplantar ljudets