Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

16 ELEKTRICITETEN SÅSOM VÅGRÖRELSE. vibrationer i en sträng eller i en orgelpipa. Afskäres tråden vid en sädan knutpunkt, förblifva företeelserna på hela läng- den mellan framkallaren och skärningspunkten oförändrade, och jämväl vid det afskurna stycket framträda de på liknande sätt, ehuru svagare. Det visar sig äfven, att afståndet mellan knutpunkterna är oberoende af trådens diameter samt af materialet. Järntråd förhåller sig på samma sätt som koppar- tråd. Med rör af vid pass 2 cm. diameter, hvilka fylldes med utspädd svafvelsyra, erhöllos samma knutpunkter som med trådar. Hertz har på grund af dessa iakttagelser försökt att beräkna de elektriska vågornas fortplantningshastighet i trådar och fann för denna 200,000 kilometer i sekunden. Blondlot*') har senare genom fullständigare undersökningar härledt den sats, att de elektriska vågorna äga en enda fortplantnings- hastighet, oberoende af våglängden, och att denna hastighet har ett värde nära 297,600 km. i sekunden. Enligt Maxwells teori är denna hastighet lika med förhållandet mellan de elektromagnetiska och elektrostatiska enheterna för elektricitets- mängden, och för detta ha flera forskare funnit värden mellan 296,000 och 300,900 km. Här äger således en så pass stor öfverensstämmelse rum, som man skäligen kan begära vid så ytterst svåra undersökningar. 1O. De elektriska vågornas reflexion. — Den stående vågrörelse, som framkallar de i näst föregående paragraf be- skrifna fenomen, beror på en reflexion af vågorna vid trådens fria ända. För att undersöka dylika företeelser, sådana de i luften försiggå, anställde Hertz följande försök. 1 en stor sal af 15 m. längd, 14 m. bredd och 6 m. höjd, som inne- höll två rader järnpelare med 8,5 m. afstånd mellan de båda med salens längd parallela raderna, uppställdes framkallaren på 2 m. afstånd från den ena sidoväggen på 2,5 m. af- ■ stånd från golfvet. En cirkelformig resonator med 35 cm. radie anbragtes pä en ställning, så att den kunde gifvas olika lägen. Den vägg, från hvilken reflexionen skulle äga rum, bekläddes med ett zinkbleck af 4 m. höjd och 2 in. bredd, hvilket sattes i ledande förbindelse med vattenledningen för att hindra samling af elektricitet. Blecket var på 13 m. afstånd frän framkallaren. De från denna utgående elektriska vågorna återkastades af blecket och undersöktes med. resonatorn. Kig. 7 lämnar en vertikal genomskärning af blecket och golfvet samt antyder resonatorns lägen i olika afstånd från det förstnämnda. Om man vände afbrottsstället mot blecket *) Journal de physique, 1891, p. 549.