Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
238
DEN ELEKTRISKA BELYSNINGENS NYASTE FRAMSTEG.
det, att åtminstone 18 till 22 volt tagas i anspråk för att
framkalla en stötvis ström genom den utsläckta bågen samt
att denna vid 28 volt stundom uppstår ett ögonblick åt mot-
satt håll, vid 30 volt brinner några sekunder, men först vid
40 volt blifver varaktig. Häraf drager Arons den slutsats,
att den elektromotoriska motkraften verkligen förefinnes.
Vi böra dock anföra, att G. Granqvist i Upsala vid sina
försök med ljusbågen kommit till ett annat resultat.*) Genom
att använda en känsligare undersökningsmetod än den Arons
begagnade, fann han att efter ljushågens upphörande endast
en helt liten elektromotorisk kraft af 0,2 2 7 volt kvarstod, h var-
jämte han utan svårighet kunde påvisa en ström från ett
enda Daniells element i gassträckan, då Arons behöfde 18—22
volt härför. Granqvists undersökningar föra till samma slut-
sats som flere föregående forskares, nämligen att den elektro-
motoriska kraften i ljusbågen upphör, när strömmen i denna
afbrytes. Den elektromotoriska kraften af 0,2 2 7 volt, som
han fann 0,0009 sek. efter afbrottet, synes vara af termo-
elektriskt ursprung. Sedermera har äfven Blondél genom lik-
artade försök**) kommit till det resultat, att blott en helt liten
elektromotorisk motkraft återstår efter ljusbågens upphörande.
Blondel bestrider tillvaron af en större elektromotorisk mot-
kraft i bågen och vill förklara det ansenliga potentialfallet i
denna genom ett stort motstånd i bågen. Detta skulle äfven
framgå däraf, att vid växelströmsbågen potentialskilnaden och
strömstyrkan samtidigt blifva = 0. Granqvist har däremot
vid en med konstant ström alstrad ljusbåge medels telefon
och induktionsströmmar bestämt ohmska motståndet r och
bekräftat Edlunds formel
V=e + ir,
där V är potentialskilnaden mellan elektroderna och e den
elektromotoriska motkraften vid strömstyrkan i. Den svenske
fysikern anser därför, att det enda antagande öfver den elektro-
motoriska kraften i ljusbågen, som är förenligt med de hit-
tills gjorda försöken, är, att en elektromotorisk motkraft före-
finnes i bågen, men att den upphör på samma gång strömmen,
som framkallar denna, upphör att verka. Om Edlunds åsikt,
att ifrågavarande elektromotoriska kraft härrör af det i bågen
föregående mekaniska sönderdelningsarbetet, hvilket utföres
af strömmen, är riktig, bör äfven så vara förhållandet.
Bland andra undersökningar öfver ljusbågens egenskaper,
vilja vi särskildt framhålla de försök, som blifvit anställda
*) Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar, 1897, p. 451.
’*) Journal de Physique, 1897, p. 513.