Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

238 DEN ELEKTRISKA BELYSNINGENS NYASTE FRAMSTEG. det, att åtminstone 18 till 22 volt tagas i anspråk för att framkalla en stötvis ström genom den utsläckta bågen samt att denna vid 28 volt stundom uppstår ett ögonblick åt mot- satt håll, vid 30 volt brinner några sekunder, men först vid 40 volt blifver varaktig. Häraf drager Arons den slutsats, att den elektromotoriska motkraften verkligen förefinnes. Vi böra dock anföra, att G. Granqvist i Upsala vid sina försök med ljusbågen kommit till ett annat resultat.*) Genom att använda en känsligare undersökningsmetod än den Arons begagnade, fann han att efter ljushågens upphörande endast en helt liten elektromotorisk kraft af 0,2 2 7 volt kvarstod, h var- jämte han utan svårighet kunde påvisa en ström från ett enda Daniells element i gassträckan, då Arons behöfde 18—22 volt härför. Granqvists undersökningar föra till samma slut- sats som flere föregående forskares, nämligen att den elektro- motoriska kraften i ljusbågen upphör, när strömmen i denna afbrytes. Den elektromotoriska kraften af 0,2 2 7 volt, som han fann 0,0009 sek. efter afbrottet, synes vara af termo- elektriskt ursprung. Sedermera har äfven Blondél genom lik- artade försök**) kommit till det resultat, att blott en helt liten elektromotorisk motkraft återstår efter ljusbågens upphörande. Blondel bestrider tillvaron af en större elektromotorisk mot- kraft i bågen och vill förklara det ansenliga potentialfallet i denna genom ett stort motstånd i bågen. Detta skulle äfven framgå däraf, att vid växelströmsbågen potentialskilnaden och strömstyrkan samtidigt blifva = 0. Granqvist har däremot vid en med konstant ström alstrad ljusbåge medels telefon och induktionsströmmar bestämt ohmska motståndet r och bekräftat Edlunds formel V=e + ir, där V är potentialskilnaden mellan elektroderna och e den elektromotoriska motkraften vid strömstyrkan i. Den svenske fysikern anser därför, att det enda antagande öfver den elektro- motoriska kraften i ljusbågen, som är förenligt med de hit- tills gjorda försöken, är, att en elektromotorisk motkraft före- finnes i bågen, men att den upphör på samma gång strömmen, som framkallar denna, upphör att verka. Om Edlunds åsikt, att ifrågavarande elektromotoriska kraft härrör af det i bågen föregående mekaniska sönderdelningsarbetet, hvilket utföres af strömmen, är riktig, bör äfven så vara förhållandet. Bland andra undersökningar öfver ljusbågens egenskaper, vilja vi särskildt framhålla de försök, som blifvit anställda *) Öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar, 1897, p. 451. ’*) Journal de Physique, 1897, p. 513.