Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
FÖRSÖK ÖFVER VÄXELSTRÖMMARS ANVÄNDANDE VID BÅGLAMPOR. 239 af den bekante elektrikern Ayrton och af hans hustru Hertha Ayrton.*) Af den sistnämndas undersökningar skulle följa, att det totala elektriska motståndet i ljusbågen icke noggrant uttryckes genom en konstant kvantitet plus en med Ijusbägs- längden proportionel term, utan att härtill bör läggas en tredje term, som växer med båglängden l, men som är om- vändt proportionel mot strömstyrkan i. Potentialskilnaden V mellan elektroderna skulle pä grund häraf kunna uttryckas genom formeln T, , , c + dl V=a + U + — i där a, b, C och d äro fyra koefficienter, som bero på kol- spetsarnas beskaffenhet och diameter. Den elektromotoriska motkraften, om den förefinnes, skulle då vara c e=a + —. i Häraf följer, att vid konstant båglängd det i ljusbågen förbrukade arbetet är en lineär funktion af strömstyrkan samt att vid konstant ström arbetet är en lineär funktion af båg- längden. En liksidig hyperbel angifver geometriskt sambandet mellan potentialskilnaden och strömstyrkan vid konstant båg- längd. Om potentialskilnaden, strömstyrkan och båglängden framställas genom tre rätvinkliga koordinater, så är den yta, hvilken angifver sambandet mellan dem, en hyperbolisk para- beloicl. I fråga om det fräsande ljudet hos bågen erhölls det resultat, att det gifves en maximiströmstyrka, vid hvilken en tyst båge kan bibehållas, och att en starkare ström än denna framkallar ljudet äfven om bågen har stor längd. Vare sig att massiva kol eller vekkol begagnas, blifver den sänkning i potentialskilnaden, som äger rum i samband med det frä- sande ljudets uppkomst, konstant för samma kolspetsar och således oberoende af bågens längd och strömstyrkan. 96. Försök öfver växelströmmars användande vid båglampor. — Af särskildt intresse äro de undersökningar, som de senare åren blifvit anställda i fråga om växelströmmar för drifvan.de af båglampor. Vi anföra till en början Ayrtons försök med homogena kolspetsar, vid hvilka det visade sig att en fasförskjutning äger rum i ljusbågen, så att denna skenbart förhåller sig som ett motstånd med själfinduktion. Heubach**') liar närmare undersökt detta och därvid kommit *) The Electrician, 1895 och 1896. **) Elektrotechnische Zeitschrift, 1892, p. 460.