Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

FÖRSÖK ÖFVER VÄXELSTRÖMMARS ANVÄNDANDE VID BÅGLAMPOR. 241 kraften i en trådspiral, som genomgås af en växelström, samt af tyngdkraften håller sig sväf vande. Vid ifrågavarande lampa finnas såsom vanligt två stående trådspiraler a med långa lina ledningar, i hvilka en derivation af hufvudströmmen framgår, och två orörliga järnkärnor b, som genom pig /79 två tvärstycken h bilda en sluteu magnetisk ledning. __ Kring de öfver spolarna för- längda järnkärnorna finnas två slutna, massiva, rörliga metallringar c, hvilka upp- bäras af en vinkelhäfstäng d och genom denna stå i förbindelse med reglerings- mekanismen e,f, g, i. Dessa utgöra ledningen, i hvilken de strömmar induceras, som genom sin växelverkan med de magnetiska kraftlinierna och tyngden hos det rörliga systemet hålla detta sväf- vancle. För strömmens alstrande begagnades en växelströmsgenerator med åtta poler, som lämnade en nära sinusoidformig ström- kurva med en frekvens af 50. Fotometermätningar anställdes Mätningarna gjordes för hvar 7:e grad. Till en början under- söktes inflytandet af reflektorn. Denna utgjordes af en. hvit emaljerad järnskifva af 12 eller 15 cm. diameter, anbragt å ställningen öfver ljusbågen, och med en utborrning vid midten för öfre kolspetsen. Genom reflektorn förökades den nedåt frambragta Ijusmängden med vid pass hälften. För reflek- torns lämpligaste inställning iakttogs följande regel. Vid olika strömstyrka gifves det en lägsta ställning hos den något öfver bågen anbragta reflektorn, i hvilken ljus ur det undre kolets krater tränger genom reflektorns utborrning till lam- pans öfre del. Flyttas reflektorn högre upp, lägger sig en skugga kring utborrningen, härrörande af det öfre kolets undre kant. Den fördelaktigaste ställningen hos reflektorn är den, vid hvilken nämnda skugga just börjar uppstå. Fig. 180 visar ljuskurvan, när icke skärmen användes. Om denna påsattes, utsträcktes de båda grenarna af kurvan, 16. — Dahlander.