Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

292 DEN ELEKTRISKA ARBETSÖFVERFÖRINGENS NYASTE FRAMSTEG. stationerna, där spänningen först nedsattes till 380 volt växel- ström, som sedan genom roterande tranformatorer förvandlas till 550 å 600 volt likström. En mellanskena, som ligger 15 cm. öfver spåret, tjänar såväl till matare- som kontakt- ledning. Strömmen upptages af ett par släpskor på hvardera sidan. Vid korsningar är mellanskenan. afbrnten, och ström- men föres genom kablar. Aterledningen sker genom de yttre skenorna. Vagnarna äro 16 m. långa och rymma 60 personer hvardera. — Vid »Central London Railway» användes 5,000 volt flerfasström, som förvandlas till 500 volt likström. — Anmärkningsvärd är en mellan Milano och Gallarate under anläggning varande bana af 40 km. längd, som har dubbla spår samt fortsättes från Gallarate med tre enkla linier, nämligen en 26 km. lång till Arona, en 31 km. till Laveno och en 33 km. till Porto Ceresio. Kraftstationen ligger 11 km. från Gallarate, där framdeles från floden Tessin vatten- kraft skall erhållas. Tills vidare användes en ångcentralstation, hvilken efter vattenkraftsanläggningens fullbordande skall tjäna såsom reserv. Tre dynamomaskiner af 750 kilowatt hvardera alstra trefäsström af 13,000 volts spänning, och med sex koppartrådar af 7,8 mm. diameter föres strömmen till Gallarate, där den fördelas genom tre ledningssystem. Fem smärre stationer finnas, tre med två 500 kilowatts och två med hvardera 250 kws transformatorer. Luftledningar hvila på trästolpar med tvärarmar och porslinsisolatorer med 50 cm. afstånd mellan trådarna. Motorströmmen af 650 volt ledes genom en järnskena, som är anbragt mellan de båda spåren på särskilda isolatorer. Vid korsningar och vägöfvergångar är denna skena afbruten, och den elektriska föreningen sker medels kablar. Vid den elektriska vagnen finnes vid hvar- dera änden två glidskor, ett par för hvarje riktning, så att strömmen upptages från mellanskenan i två punkter. Ater- ledningen sker på vanligt sätt genom de båda järnvägs- skenorna. En annan metod för drifvande af längre elektriska banor är, att i transformatorsstationer pä flera ställen under vägen förvandla den högspända trefasströmmen till dylik ström med lägre spänning. Lokomotiven måste då äga trefasmotorer, och strömmen föres till dessa genom tre ledningar från trans- formatorerna. Mellan Burgdorf och Thim i Schweiz är en sådan bana i verksamhet. Banans längd är 41 km. och den har förutom centralstationen 13 transformatorstationer. Den förstnämnda stationen lämnar strömmen med 15,000 volt spänning, de sistnämnda nedsätta denna till 750 volt, med hvilken spänning motorerna arbeta. Kontaktledningarna ut-