Om Døden
EN ALMENFATTELIG FREMSTILLING

Gustav 65 tro, at Gustav Adolph er død paa Valpladsen; 2 Timer efter, at hans saarede Hest var kommen løbende uden sin Herre, fandt man »Kongen uden Klæder, skudt, hugget og saaret med 10 Saar samt iklædt z blodige Skjorter«. GUSTAV DEN ISTE AF SvERIG (1490--------1560). (ScHUTZERGRANTZ: Svenska Konungars Olyks-Öden. S. 61.) (Gustav Vasa.) »Den 29. (Septbr.) om Morgonen bittida Mag. Guilhelmus Lemnius in och gick sakta til Konungens hufwud, för at inhemta des tilstånd; men såg icke rättare, än at han redan war ut- slockkad, hwarföre han och utan betänkande drog des myssa ned för ögonen, och ropade högt, at Hans Majst. redan aflidit; men Konungen, upwäkt af sorlet, strök da sjelf myssan tilbaka igen, och tyktes undra, hwad man hade för händer. Når nu ordinarius sedan inkom, och man berättade honom, at Konungen nu sof, lutade han sig när intil, och slöt af andedrägten, at har) låg uti själ-toget; föll derföre på knä med de andra närwaranda, under böner til Gud at annamma des siäl, och med uprepande af åt- skilliga tröstespråk. Efter en liden stund och klockan wid paz 8, steg Herr Sten Eriksson Leyonhufvud up igen, och hölt det for fåfängt, at widara oroa Konungen, som han nu mente aldrig skola höra något mer i werlden. Jo ,svarede ordinarius, Mester Hans (se under Gustav Vasa), menniskan hörer så länge andan är i henne; och det will jag nu strax bewisa; hvarpå han tiltalade Konungen med dessa ord: Allernådigste Konung och Herre! Tron I på Jesum Christum och hörer mina röst, så gifwen osz något teken! Till allas förundran och glädje swarade Konungen med hög röst Ja! men drog icke sen mer än 2 eller ; ande-drag, innom han slutdigen afsomnade.« GUSTAV VASA. (E. Hildebrand: Från Gustaf Vasas sista tider. S. 28;. Historisk Tidsskrift. Utgifven af Svenska Historiska För- eningen genom E. Hildebrand. Stockholm. 19. Aargang 1899.) Denne Afhandling, som er grundlagt paa Haandskrifter, med- deler mest, hvad Gustav Vasa’s Sjælesørger i Stockholm, Mester Hans, har optegnet om hans sidste Tid, og er forsynet med et Bilag, der indeholder Mester Hans’ Optegnelser om Kongens Sygdoms Forløb; dette, som er for meget at anføre her, tyder aldeles bestemt paa, at Gustav Vasa har haft en Nyresygdom og er død af Uræmi (se Texten S. 107). Vi anføre flere karakteristiske Forhold vedrørende Kongens sidste Tid. Oscar Bloch: Om Døden. II. e