De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

1860-TALETS INMUTNINGSFEBER. 87 heter, mot det att den Höganäs stenkolsverk åliggande tiondeskyldigheten definitivt för- klarades upphäfd. Efter Riksdagens hörande och yttrande af bergmästaren i södra distriktet medgaf Kgl. Maj:t i nåd. bref den 27 maj 1898 tiondefrihet for bolaget, med villkor att privi- legierna inskränktes till ett mindre af bergmästaren föreslaget område om 12,924 hektar. — ßelägenheten och utsträckningen af det sålunda bestämda området angifves (medelst gul fårg och bokstafven H) på tafl. 2 och 3 i den åtfoljande atlasen. Sedan år 1903 är Höganäs Stenkolsbolag förenadt med ßillesholms-Bjufs Aktiebolag (hvarom vidare i det följande) och utgör således nu en integrerande del af det stora bolag, med nära 15 mill. kr. aktiekapital, Höganäs-Billesholms Aktiebolag, som i modern anda till de särskilda verkens fördel förvaltar driften af nästan alla de skånska stenkols- och lerfabrikatverken. Det ursprungliga Höganäsbolagets inbetalta aktiekapital utgjorde år 1897, hundra år efter dess stiftande, 1,495,600 kronor; det ôkades under år 1899 till 2,245,600 och år 1900 till 4,741,000 kronor, med samtidigt växande vinstutdelningar. 1 Vid sammanslag- ningen år 1903 med ßillesholms-Bjufs aktiebolag till det nuvarande Höganäs-Billesholms aktiebolag blef det nya bolagets aktiekapital 9,741,000 kr., och genom upprepade ök- ningar uppgick det år 1910 till 11,500,000 kr. Ar 1911 tecknade aktieägarna ytterligare 28,750 aktier å 100 kronor, hvarigenom en ôkning af 2,875,000 kronor erhölls, ocli aktie- kapitalet sålunda uppgick till 14,375,000 kronor. Ånda till början af 1860-talet var Höganäs den enda plats, där stenkolsbrytning bedrefs. De utomkring Höganäs befintliga koltrakterna hade under en lång följd af år varit nästan helt och hållet lämnade åt glömskan. Att därvarande koltillgångar så länge fingo ligga orörda, torde böra tillskrifvas dels det forhållandet, att grufbrytningen vid Höganäs i början visade ett föga gynnsamt resultat, dels màhânda den rådande uppfatt- ningen att, på grund af de i det foregående nämnda, af Bergskollegium gifna privilegierna, Höganäsbolaget ägde rätt att ensamt och med andras uteslutande bearbeta alla inom Lug- gude och Rönnebergs härader befintliga stenkolstillgångar. För öfrifft voro stenkols- fyndigheter då kända endast på några få stållen, och föga eller intet gjordes för deras undersôkning eller för upptäckande af nya sådana. Men sedan genom en år 1855 utfärdad »grufvestadga» en hvar medgifvits rätt att »inmuta», undersôka och bearbeta äfven stenkolsfyndigheter hvar helst sådana kunde anträffas, började intresset härför att mera allmänt vakna. Redan 1858 ägde, enligt Kommersekollegii berättelse, den första inmutningen af stenkol rum på grund af nämnda stadga; dock var det därvid fråga om endast ett inmutningsområde af stadgad högst c:a 25 tunnlands (c:a 12,3 hektar) areal. Följande år inmutades 7 dylika områden och under de tre åren 1862, 1863 och 1864 respektive 3, 14 och 74 hufvudsakligen inom nordvåstra Skåne och nästan uteslutande af Grosshandlaren J. C. Billow och Bruksägaren C. af Ekström. Sedan de första verkställda undersökningarna ansetts gifva anledning till ganska goda förhoppningar, begärde och erhöllo samma personer år 1865 1 Enligt I. Svedberg i särtrycket Höganäs-Billesholms Aktiebolag ur »Sveriges Handel och Industri i Ord och Bild». Stockholm 1907.