De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

88 H. SKÅNSKA KOLBRYTNINGENS HISTORIA. s. k. mutsedlar eller inmutningsbevis for råttighet till stenkols eftersökande och tillgodo- görande inom ej mindre an 6,528 områden af forutnåmnda storlek. Icke allenast de redan på 1760-talet bearbetade falten söder om Bosarp och vid N. Vallåkra blefvo sålunda inmutade utan åfven största delen af Luggude och Rönnebergs hårader i ôfrigt. Någon synnerlig respekt for de gamla privilegierna visades ej, och Höganäsbolaget låt sig i allmånhet noja. Sedan sålunda uppmärksamheten blifvit fåstad på Skånes koltillgångar och borr- ningar flerstådes kommit till utförande, borjade inmutningar hora till ordningen for dagen, en verklig »inmutningsfeber» uppstod. Så utfärdades af Bergmästareämbetet under nåstan hvart och ett af åren 1865—1872 i synnerhet för de ofvan nåmnda personerna men därjämte för åtskilliga andra flera tusen mutsedlar, omfattande betydliga landstråckor inom provinsens olika delar; och nar år 1872, genom en Kungl. kungörelse af den 24 maj, i afsikt att något ståfja den delvis osunda spekulationen i stenkolsinmutningar, förbud meddelades mot utfärdande tilis vidare af sådana tillståndsbevis, voro 13,342 inmutningsområden, hvartdera af högst c:a 25 tunnlands (12,34 hektar) areal, redan an- visade, utgörande tillsammans nåra 165,000 hektar eller ungefår 16 kvadratmil = 1,600 kv.-kilometer. Betråffande denna inmutningsifver år att mårka, att icke allenast alla de trakter inmutades, dår stenkol rimligtvis kunde tänkas förekomma, utan åfven sådana, om hvilka man med stod af geologiska fakta skulle kunnat på förhand med full såkerhet veta, att stenkolslager inom dem icke funnes, och som således utgjorde helt och hållet ofyndig mark. Så inmutades t. ex. stora delar af Hallands ås och Sôderâsen, hvilka utgöras af urbergets gneis och gneisgranit. Likaledes inmutades betydliga områden inom mellersta och sydöstra Skåne, hvarest nårmast under de losa jordaflagringarna tråffas kam- briska och siluriska bergarter, hvilka, hvarhelst de ån forekomma, ingenstådes visat sig vara i egentlig mening kolforande. — Ett sådant utstråckande af inmutningarna år att beklaga, emedan dårvid betydliga kostnader onyttigt forspilides, då ju stora summor årligen åtgingo till de såsom forsvarsarbeten foreskrifna hår gagnlösa jordrymningarna och till djupborrningar, hvilka senare icke alltid utfördes hvarken på det sått eller på de platser som vederborde. Atskilliga borrhål neddrefvos nåmligen inom trakter, dår forutgående geologiska undersökningar påvisat helt andra lagerbildningar ån de, i hvilka stenkolsfyndig- heter antråffas, 1 och borrningarna gåfvo naturligtvis då icke af inmutarna våntadt resultat. Samfållda kostnaden for de i Skåne ensamt under år 1872 utförda borrnings- och for- svarsarbetena uppgick, enligt bergmåstarerelationerna, till minst 470,000 kronor. Det kan dock icke fornekas, att genom de vidlyftiga och kostsamma borrnings- arbeten, som i synnerhet herrar Billow och Ekström foranstaltade inom provinsens skilda delar, viktiga bidrag låmnats till kånnedom om de geologiska formationernas utredning och begrånsning, om också flerstådes blott genom att konstatera riktigheten af geologernas redan forut gjorda beråkningar och antaganden. Ett lifligt erkännande förtjänar också i nåmnda afseende Grefve Henning A. Taube, som under forrå hälften af 1870-talet var 1 Se den geologiska öfversiktskartan ôfver Skåne i »Beskrifning öfver Skånes stenkolsförande formation» af E. Erdmann, utgifven af Sveriges Geologiska Undersökning år 1872. Se ock den nya upplagan af samma karta, tafl. 1 i atlasen till bär föreliggande arbete.