De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

98 II. SKÅNSKA KOLBRYTNINGENS HISTORIA, med en årlig kolfångst af i modeltal 55,964 kub.-fot (= 14,636 hektoliter = c:a 1,180 ton). Omkostnaderna voro ej synnerligen stora; arbetareantalet utgjorde i allmänhet 20—30, hvaraf 10 à 14 kolhuggare, och såval den tekniska som den ekonomiska delen af grufverk- samheten ombesörjdes af en gruffogde. Kolen vunno begårlig afsättning på platsen till ortens befolkning. — En schaktsånkning, som utanför mynningen af de nordligaste dag- orterna i våstra dalsidan år 1864 gjordes till en 6 à 8 meter djupare belågen nedre kol- flöts, ledde icke till att någon brytning på denna då foretogs. Ar 1888 förvärfvades Bosarpsutmålen af Grosshandlaren John Millar i Göteborg, och han låt samma år, nåra grufområdets våstra grans, afsånka ett schakt (Bosarps schakt) till den dår på 17 meters djup liggande öfre kolflötsen, som sedan bröts ett tiotal år, till 1898, då schaktet fördjupades till den något måktigare och af eldfast lera àtfôljda nedre kolflötsen på ungefår 8 meters större djup. — Från nu var det nåstan ute- slutande denna ilôts som bröts under de följande tio åren. Brytningsmångden utgjorde dårvid i allmänhet omkring 3,000 till omkring 5,000 ton kol och c:a 1,000 à 4,000 ton eldfast lera årligen. (Se vidare Bilaga A och tafl. VIII samt tafl. 12 i atlasen.) Under Millars tid hade först Ingeniör R. F. Lindblad, därefter från 1891 Ingeniôr M. Svan- berg, öfverinseende öfver grufarbetet, hvarvid de utförde mätningar och upprättade karta öfver grufvan (se tafl. 11 i atlasen). Brytningen upphörde emellertid den 20 juni 1908, emedan det ansågs, att allt brytvärdt från detta schakt då var uttaget. Nya Skånska Stenkolsbolaget. För tillgodogörande af ett nyupptåckt kolfålt vid Stabbarps by, ett stycke norr om Eslöfs järnvägsstation, bildades af ett fåtal personer 1 detta bolag år 1867 med ett aktie- kapital af 80,000 kronor. Redan under fôrsta året byggdes ett enkelt, blott 18 m. djupt schakt, John Erics- son, och ur detta uppfordrades under årets tre sista månader omkring 19,000 kub.-fot (4,972 hl.) stenkol och 3,500 kub.-fot (916 hl.) lera. Innan årets slut hade emellertid detta schakt i följd af ras instörtat, hvarför omedelbart därefter ett nytt, Jean Molin, afsänktes på ringa afstånd från det förra och började bearbetas. — Genom detta schakt bröts en annan, obetydligt djupare liggande kolflöts under ett par år, eller till slutet af 1869, då grufarbetet dår tills vidare nedlades. Flotsen var nåmligen föga gifvande och kolen i kvalitativt afseende medelmåttiga, hvarför ett mindre gynnsamt ekonomiskt resultat ernåddes. Af den under år 1868 uppfordrade kolkvantiteten hade dock levererats raera ån 34,000 kub.-fot (8,898 hl.) — eller nåra hålften — till statens och enskilda järnvägar; och torde detta varit fôrsta gången som skånska stenkol forsålts för användande vid de svenska järnbanorna. Arbetet vid Stabbarp hvilade till år 1872, då grufvan med tillhörande inmutnings- område, omfattande nåra 2,000 hektar, jåmte kontrakten om förvärfvad jordägarerätt öfver- 1 Grefve A. E. von Rosen, Statybildhuggaren Jean Molin, Direktoren E. Molin och Fabrikören C. F. Svanberg i Stockholm.