De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning
Forfatter: Edward Erdmann
År: 1915
Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6
Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
Sted: Stockholm
Sider: 633
UDK: St.f. 553 Erd
Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.
Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
100
H. SKÅNSKA KOLBRYTNINGENS HISTORIA.
heten, sedan det gamla bolagets hela fasta och losa egendom genom kôp öfvergätt till det
nybildade. Stabbarps aktiebolag, med ett nominellt aktiekapital af 580,000 kronor, trädde
i verksamhet under april månad 1878.
Bolaget lat samma år ombygga och ytterligare 18 meter fördjupa det då under
flera år obegagnade schaktet Jean Molin samt från dess botten drifva en s. k. »stenort»
söder ut, i afsikt att åtkomma och tillffodogöra de båda öfre kolflötserna sôder om
schaktet, hvarest de innehafva ett djupare läge i följd af förkastningar och lagrens
stupning ditåt. (Se tafl. 11 i atlasen.) I visst afseende blef detta arbete utan väntadt
resultat, emedan båda kolflötserna befunnos vara åt det hållet föga brytvärda, men där-
emot blottades genom schaktsänkningen några mera än vanligt eldfasta leror, de så kai-
lade istjärnlerorna** hvilka sedermera under någon tid tillgodogjordes genom från schaktet
Fig. 84. Tegelfabriken vid Stabbarp, 1870-talet.
Efter afbildning från fotografi.
bedrifven vanlig ortbrytning på en lägre nivå (»Nedersta grufvan») än den dittills be-
arbetade.
Uppfordringen från Nya undre grufvans lager, hvilken nu ägde rum genom »Jean
Molin», nådde år 1881 sitt maximum sedan grufvans anläggning, i det att omkring 247,000
kub.-fot (64,640 hektoliter — 7,765 ton) eldfast lera detta år uppfordrades. Den vunna
stenkolskvantiteten höll sig däremot alltjämt mycket låg och utgjorde endast mellan 3,000
och 4,000 kub.-fot (785 och 1,047 hektoliter) i medeltal per år. — För grufarbetet voro
i allmänhet blott omkring 30 man sysselsatta, vid tegelverket mellan 55 (år 1878) och
85 (år 1880). — Af lera såldes ganska betydliga kvantiteter, såval rå (omald och mald)
som bränd till chamotte (mald), nämligen under 1881 tillsammans omkring 65,000 kub.-fot
och 1882 nåra 57,000 kub.-fot, respektive 17,011 och 14,917 hektoliter. Afsättningsorter
utom Sverige voro Stettin och Köpenhamn.
1 Lerorna benämndes på platsen stjärnleror, emedan det däraf tillverkade eldfasta teglet forsags med
märke i form af en stjarna.