De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

106 II. SKÅNSKA KOLBRYTNINGENS HISTOR1A. Lundborg och Grossh. A. Gödecke, samt gransande intill norra delen af bolagets förut- varande med arbete belagda utmålsområde. (Se tafl. 2 i atlasen.) För tillgodogörande och foradling af den jamte kolen brutna eldfasta leran eller skiffern anlades vid Bjuf ett tegelverk, af hvars produkter redan 1876 såldes for mera än 45,000 kronor. Och sedan under samma år en mångd profbränningar och blandnings- försök utförts af Ingeniôren, sedermera Professorn A. W. Cronquist, lyckades man att, jåmte ett ordinärt eldfast tegel (stampel B), åstadkomma en tegelsort (ståmpel F), som enligt intyg från de största järnbruk i landets olika delar befanns vara den mest eldhårdiga af dåvarande svenska tillverkningar. Flera for olika slags smålt- ugnar m. m. afsedda former och storlekar utfördes. Afven trottoarklinker till- verkades. I likhet med hvad vid Höganäs fôrut agt rum, började man (år 1881) också vid Bjuf att tillverka s. k. asktegel, genom pressning i formar af stenkolsaska blandad med slåckt kalk. Denna fabrikation upphörde i oktober 1890. Tillverkningen af eldfast tegel vid Bjuf, reducerad till 9 X 4]/2 X 274 tum, upp- gick år 1877 till 1,650,000 stycken och år 1896 till 7,600,0001, under dessa 20 år representerande ett sammanlagdt konsumtionsvarde af narmare 7 millioner kronor, hvartill kunna låggas råa och branda leror till ett varde af 1 million kronor. — Produkterna vunno icke allenast inhemska konsumenters förtroende utan funno åfven en afsevård marknad i utlandet, sårskildt inom Ryssland, Tyskland, Danmark och Norge, hvilka länder under åtskilliga år inköpt hälften af bolagets produktion. Afven till Sheffield i England exporterades under några år lervarufabrikat från Bjuf. Under femårsperioden 1890—1894 afgingo till utlandet i medeltal per år 63 större och mindre fartygslaster samt dessutom de två sista af dessa år 278 jårnvågsvagnar med ångfårjan från Helsingborg till Danmark. Efter hand som genom arbetet i grufvan flötserna narmast uppfordringsschaktet utbrôtos, blef forslingen under jord af stenkolen och leran helt naturligt allt långre och kostsammare, och det blef därför år 1889 klart, att ett nytt schakt måste afsånkas, om bolagets verksamhet skulle kunna effektivt uppehållas. Genom upplåggandet af ett obligationslån anskaffades penningar, och plats för ett nytt schakt omkring 1 km. NO om de äldre bestämdes. Arbetet med afsånkandet af detta schakt, som fick namnet »Grefve Strômfelt» efter bolagets dåvarande disponent-direktör och åfven benåmnes schaktet III, medförde synnerligen stora svårigheter på grund af de med skarp, fin flytsand blandade vattenmassor, som ned till ett djup af omkring 35 meter framvållde, och det torde få betraktas såsom ett af de mårkligaste ingeniörsarbeten i sitt slag. Schaktarbetets slutförande måste ske med tillhjålp af dykare. Efter nåra fyra års ihårdigt och dyrbart arbete under ledning af bolagets dåvarande grufingeniör, R. F. Lindblad, blef detsamma fullbordadt till 64 å 65 m. djup och igangsattes for kol- och leruppfordring i början af år 1894. — Sedan dårjåmte i tegelfabrikerna omfattande ändringar utförts, kunde såvål kolbrytning som tegeltillverkning fortgå i beräknad utsträckning och dårvid omkring 500 arbetare sysselsåttas. 1 Tillverkningens storlek åren 1900, 1905 och 1910 angifves i en tabell vid slutet af denna afdelning.