De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

150 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. djupt. Genom de ungefär 8 meter mäktiga lösa jordlagren och ett stycke ned i den underliggande sandstenen är det beklädt med tegel, dock ej sänkmur. Själfva schaktet fullbordades enligt Ulffers under tiden november 1877 till maj 1878, då nedre kol- flötsen anträffades på 78,7 meters djup, hvarefter ångmaskin och uppfordringsverk an- bringades, så att koluppfordringen kunde borja vid slutet af år 1879. — Afsänkningen skedde utan pumpning, emedari man ordnat så, att vattnet genom ett für ândamâlet ned- slaget borrhål rann ned till en från schaktet Kung Oscar II utgående, i kolflötsen hit drifven ort. Pumpverk var därför icke heller i det färdiga schaktet behöfligt. Hissar m. ni. ungefär lika som i Oscar II. Kostnaden for det hela var enligt Ulffers 50,000 kronor. Uppfordringsmaskinen, en tvillingsmaskin af omkring 30 hkr. från Bolinder i Stockholm, kostade 8,000 kronor. Schaktet nedlades år 1909 efter att hafva tjänstgjort nära 30 år och sedan allt från° detsamma åtkomligt område blifvit utbrutet (jämför grufkartan, tafl. 4 i atlasen). At ôster hade arbetet bedrifvits uppåt emot flötsens ut- gående i dagen, och på ett stalle, oster ut från schaktet, uppgått till endast 15 meter under dagytan, utan att härigenom någon olagenhet uppstått, enär taket visade sig fast. Men på ett annat stillle, något niera än 600 meter nordost om schaktet och 30 meter under dagytan, kom man under ortdrifning den 13 november 1890 på en förkastnings- klyfta, ur hvilken stora vattenmassor, medförande jord och rullstenar, nedstörtade i gruf- van och fyllde de djupast belägna arbetsrummen, utan att dock någon hårvid skadades. Grufarbetet i de djupaste grufdelarna fick i följd häraf afstanna, tills vattenflödet blifvit hämmadt eller afstängdt genom tvenne tvilrs öfver orten uppmurade starka fördämningar af tegel. — Lagerföljden i schaktet framställes å tafl. 13 och 14 i atlasen. Rörande den nämnda vattentillströmningen har Ulffers meddelat följande: »I östra faltet af schaktet Aiströmer (c:a 400 meter nordost om schaktet) hade en forkastning en gang genombrutits och sedermera tvenne ganger anträffats med åt sydost drifna orter (se grufkartan tafl. 4, atlasen) Då den åter väntades med en tredje ort, drefs denna af försiktighet på de sista tio meterna smal, ehuru for- kastningen förut ej gifvit anledning till farhågor. Vid första blottandet af klyftan forsade vatten fram, snart ätföljdt af sand och grus och sedermera äfven grofva kullerstenar, så att manskapet skyndsamligen måste draga sig undan. — Nar efter några timmar tillströmningen minskats, så att man kunde komma fram i orten, befanns den smala delen dåraf, uti hvilken några grufvagnar m. m. befunnit sig, igenfylld af grus och sand m. m- Upprymning var under sådana förhallanden ej rådlig, och kunde således en besiktning af genombrytningsstållet ej företagas. Vattentillflödet var i början högst betydligt och holl sig sedermera, innan afdämningsarbetena voro fullbordade, konstant på c:a 15 hl. i minuten. Ofvanför geuombrytningsstället, som ligger 30 m. under jord- ytan, hade i dagen uppstått en 5 m. djup, trattformig sankning, hvilkens våggar bestodo af grågul krosstenslera. »I hela trakten nordost om stället gå de underliggande keuperlerorna i dagen; sydvast darom aro de fasta berglagren öfvertäckta af c:a 9 m. krosstenslera. Omkring 500 m. i nordväst larer ett borrhåll i ett mejeri hafva genomgått c:a 24 meter lösa jordlager, och omkring 1,800 m. sydost i närmelsevis samma liuje finnes ett gruslager, som härvarande järnväg begagnat sig af för ballastning. Det tyckes således, att en flod- bäddartad fåra med riktning NV—SO och okänd utsträckning hår inskår i de stenkolsförande lagren.» Huruvida Ulffers’ ofvan ifrågasatta förklaring år den råtta eller ej, torde icke utan vidlyftiga och kostsamma undersökningar kunna med såkerhet afgôras. Sannolikt har själfva förkastningen, på hvars södra sida berggrunden år nedsänkt, icke varit utan betydelse för åstadkommande af det fOrhållandet, att de lösa jord- lagren dår tyckas stråcka sig nåstan ned till den nivå, kolflötsen på forkastningens norra sida intager (E. E.). I samband med ofvanstående må anforas (efter Stawford, 1824), att oster om schaktet Försöket i grufvan anträffats en s. k. »Gash- eller Gravel- Dyke*, d. v. s. troligen en grusanhopning snarlik den omförmälda. Jmf. ock grusbådden vid Bjuf.