De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

156 IH. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCII FALTEN. Stenkolens beskaffenhet och sammansättning. Bästa kolsorten, /col N:o 1, är svart, icke affärgande, samt har tätt, glänsande brott. — Sekunda eller mellansorten, kol N:o 2, skiljer sig från kol N:o 1 hufvudsakligen därigenom, att den i ôfrigt täta, glänsande kolmassan innehäller tunna skikt, som äro matta och bestå af mindre rent kol- ämne. — Kol K-o 3, eller sämsta sorten stenkol, äfven kallad »flis», 1 utgöres egentligen af en finstrimmig blandning af kol och kolhaltig, svart skiffer. Tvärbrottet visar sålunda antingen matt yta med blanka strimmor af kol, eller också omväxlande blanka och matta skikt (de senare i allmänhet öfvervägande), dels papperstunna, dels 3—9 mm. tjocka. Denna kolsort företer således en ganska tydlig skiffrighet. Inträder en ökning beträf- fande antal och tjocklek af antingen de blanka eller de matta ränderna eller strimmorna, så uppstå ôfvergàngar, i förra fallet till kol N:o 2, i det senare till kolhaltig skiffer. På skiktytorna, hvilka vid uthuggningen i grufvan ofta framträda, hafva kolsorterna N:o 2 och N:o 3, synnerligast den senare, en tunn beläggning af löst, vid beröring affärgande, träkolsartadt kol.2 En ganska tydlig skifbarhet eller benägenhet att klyfva sig efter så- dana skiktytor uppstår härigenom hos nämnda två kolslag. I afseende på kemisk sammansättning skilja sig de tre kolsorterna vid Höganäs hufvudsakligen beträffande olika halt af askbildande beståndsdelar. Denna halt af ask- beståndsdelar har befunnits i allmänhet utgöra hos: Kolen N:o 1 . Kolen N:o 2 . Kolen N:o 3 . ...................1 till 5 procent. mellan 10 och omkring 35 procent. ................40 à 50 procent. Däremot synes fOrhållandet mellan de vid upphettning i slutet kärl bortgående flyktiga beståndsdelarna (gaserna jämte en del kemiskt bundet vatten) å ena sidan och den kvarvarande kolhalten (kolåterstoden med askan frånråknad) å den andra vara unge- färligen detsamma antingen stenkolssorten innehåller litet eller mycket aska, enligt hvad af följande sammanställning3 framgår. Viktförhällandet mellan gaser och kolåterstod. Kol N:o 1, generalprof af lika viktsmängder från de fem schakten Prins Carl, Be- sväret, Kronan, Ruuth och Oscar II..............................................1: 1,51 Kol N:o 2 ur lagret Mellankol; profvet i likhet med foregående .............................1 : 1,43 » » » Förskrämningskol; » » » > » 1 : : 1,67 » » Ofre bottenkol; » » » » 1 : : 1,76 » » Nedre bottenkol; » » » » » 1 : : 1,4 1 1 Benamningen »flis» betecknar tydligen en viss sort stenkol, nämligen af den kvalitet och det utseende som kol N:o 3 vid Höganäs. I annan bemärkelse bör namnet icke användas; helst borde det helt och hållet komma ur bruk. 2 I dessa skiktöfverdrag befinna sig ofta små, tunna, fyrkantiga eller rektangulära partier (3—C mm. stora) af löst, fibröst kol, liggande utan ordning spridda och med fibrernas riktning vånd åt olika håll. 3 Denna år grundad på analytiska beståmningar, utförda, på de fem första profven af A. W. Cronquist 1870, på de tre sistnåmnda af A. Tamm, E. Carlsson och A. Bagge 1867, på de ôfriga af forf., i S. G. U:s laboratorium 1870. Askhalten i de anvånda profven våxlade mellan 2,98 och 53,33 proceut af det torkade profvets vikt, enligt hvad af analysresultaten å nåsta sida framgår. Af gaserna var större delen (3/4 à 5/6) brånnbara. Se analystabellerna i afdelningen »Analyser och profningar».