De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HÖGANÄS: BRYTNINGSMETODEN. 165 Orterna, eller arbetsrummen i alJmånhet, tagas c:a 2 meter höga, i det att afven bottenleran till ungefår V2 meters djup uthugges. Vid ortdrifning lämnas på omse sidor om bergfyllningen ôppna gångar, en större, ungefår 2 ra. bred, for sparvåg till stenkolens och lerans m. m. transporterande (vagnvåg, »pramvåg») och en mindre för luftcirkulationen (se fig. 109). Hilden, fig. 110, visar kolhuggare i arbete vid sjålfva »brottet» i ett arbetsrum (4-mans-ort) i Höganäs grufva. Anmärkas ma dock, att det pa senaste tiden befunnits fördelaktigast, att icke fyra utan endast två, högst tre kolhuggare placeras i hvarje ort. Sjålfva huggningen af flotsen tillgår så, att arbetaren medelst en tunn, skarp hacka uthugger i flötsen, dår han det låttast kan,1 en tunn horisontell rånna, en s. k. för- skråmning, hvarefter, sedan detta skett, utefter hela ortens eller arbetsrummets bredd de ofvanför och underliggande kol- och skifferlagren lösbrytas, det ena efter det andra, medelst indrifning af kilar ocli spett. Kolen sorteras omsorgsfullt i olika kvaliteter och lastas likasom ock leran hvar for sig i på spår löpande vagnar. som dragas fram till schaktet och uppfordras. Allt efter som huggningen fortgår, konsumeras fåltet, och nätet af arbetsorter och transportvågar utbreder sig. På huru långt afstånd fnån ett och samma schakt ortdrifning och kolhugg- ning kan fullföljas år mycket beroende på kolflötsens lutningsfOrhållanden, nårvaron af förkastningar m. m. Från flertalet schakt hafva efter den nya brytningsmetodens införande arbetena utsträckts till ett afstånd af omkring 1,500 meter, såsom synes af atlasen tafl. 4 i fråga om de numera nedlagda schakten Prins Carl och Alströmer. Hvad betråffar de nu i verksamhet varande schakten Oscar II, Prins Gustaf Adolf och Sjôcrona må er- inras dårom, att den tryckta grufkartan blott angifver brytningen till och med år 1907 samt att sedan dess, t. o. m. år 1911, ortdrifningsarbeten utförts från Oscar II inom det förut obrutna, 300—400 m. breda området sydsydost om schaktet och fran 1 rins Gustaf Adolf dels 300 m. ytterligare i ostlig riktning såsom fortsåttning af orterna ONO om schaktet, dels 300 å 400 m. i fortsåttning af samtliga orter sydvåst om detsamma; från schaktet Sjôcrona har arbetet med orters drifvande fortsatts åt våster inora det förut oberörda området, hvarvid flera orter nått den stora våstra förkastningen, som dåi framgår och hindrar vidare arbete åt det hållet. Norr om Sjôcrona och NV om Prins Gustaf Adolf har dessutom brytning af kvarter eller pelare i ringa utstråckning verkstållts. Förutom de vanliga i sjålfva kolflötsen drifna orterna, kolorterna, hvarom i det foregående nämnts, måste stundom språngas så kallade stenorter uti de lager (sandsten, skifferlera m. m), som ligga ôfver eller under kolflötsen, för att dymcdelst åstadkomma förbindelse mellan skilda schakt och grufdelar, inom hvilka kolflötsen i foljd af förkast- ningar befinner sig på helt olika nivåer. I Höganäs grufva finnas åtskilliga sådana sten- orter. På grufkartan (atlasen, tafl. 4) åro dessa sårskildt betecknade dels genom tvår- streckning, dels genom vidsatt bokstafsbeteckning, nåmligen s för stenort i lager ofvan för kolflötsen och s för sådan i under kolflötsen belågna lager. Stenorterna utsprängas 1 Vid Höganäs i ett litet kollager (»Förskrämniugskol») inom flôtsens nedre hälft. Se profilen a sid. 155.