De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HÖGANÄS: GRUFVATTNE1'. 169 mångden hafva varit ungefärligen densamma som nu, ty vid slutet af 1820-talet har kvantiteten uppgifvils vara 231,000—276,000 kubikfot (= 6,045—7,223 kubikmeter) per dygn.1 Medeltalet för vattentillflödet i grufvan ligger enligt hvad ofvan anförts inellan 4 och 5 kubikmeter per minut; men ôkning har visat sig, når ett nytt falt intagits, tilis detta brutits nâgra år, då tillflödet befunnits småningom återgå till det nor- mala. — Grufvattnets myckenhet våxlar något allt efter årstiderna, år i regeln störst under våren och .lårer mårkbart ökas någon tid (omkring 2 veckor) efter stark neder- börd eller snösmältning. Skillnaden i medeltillopp per minut under olika månader kan uppgå ånda till 7 hektoliter. Inom somliga delar af grufvan har vattentillflödet varit större ån i andra. Så om- talas t. ex.2 att vid ortdrifningar, som 1843 utfördes söder och sydvåst om Ryds gamla schakt, en mångd »större och mindre vattenådror blifvit ôppnade i våggar och tak, så att arbetarna i följd dåraf ståndigt varit genomvåta». — Innan sistnåmnda schakt å.nnu hunnit afsånkas djupare ån till Grefvinnan Ruuths flöts vid 57 m. djup och då ort- drifning uti denna nyss hade börjat, i mars 1820, måste arbetet dårmed efter några dagar instållas, emedan en så stark vattenådra inbrôt från taket, »att inom 30 minuter vattnet steg 60 fot (17,8 meter) i schaktet», så att arbetarna med möda undkomme (Jacobsson: Beråttelse om Höganäs stenkolsverk, 1821). Då man dårefter genom pumpning sokte lånsa schaktet, intrådde icke beråknad vattenminskning, men dåremot mårktes tydligt en motsvarande sånkning af vattennivån uti de då sedan många år öfvergifna och vatten- fyllda schakten D eller Maskinschaktet och Brors Backe, det förra belåget omkring 1,500, det senare omkring 650 m. från Rydsschaktet och naturligtvis då utan ortförbin delse med detsamma. Det synes håraf, som om porositeten hos i lagerserien ingående bergarter (t. ex. sandsten) samt skiktfogars och befintliga spricksystems genomslåpplighet skulle kunna åstadkomma en viss gemensamhet i vattenstånd mellan tvenne eljest helt och hållet sjålf- ståndiga grufschakt. Oaktadt Höganäs grufva år belågen delvis mera ån 100 meter under hafvets nivå, synes intet eller åtminstone högst obetydligt hafsvatten trånga dit ned, ty grufvattnet år icke i nåmnvård grad salt. En under strandsanden liggande kvartår lera, möiliffen tillika någon fyllnad i den stora våstra forkastningens spricka utgör troligen det material, som isolerar grufvan från hafvet. Visserligen innehåller det ur grufvan uppumpade vattnet salter af flera slag men ej större kvantitet ån att detsamma, efter att hafva passerat sårskilda filtrerbassånger och uppfordrats till ett vattenledningstorn, finner anvåndning såvål till hushållsbehof som vid fabrikerna och till ångpannornas matande. Enligt af A. Olbers, Malmö, år 1894 utförda analytiska beståmningar å vattenledningsvattnet i Höganäs innehåller detta, på 100,000 delar, 35 delar svafvelsyrad kalk, 12 delar kolsyrad talk, 24 delar svafvelsyradt natron och 61 delar klornatrium jåmte mycket små mångder kiselsyra, svafvelsyradt kali och kolsyradt natron. Afdunstningsåterstoden i dess helhet utgjorde 154 delar. 3 1 R. Bald anför nämligen i sitt 1827 tryckta »Betänkande etc.», att »det på en timma uti schakten uppfordrade vattnet utgjort från 11,550 till 13,800 kubikfot, då maskinerna fingo stadna endast 4 tinnnar i dygnet», således under de 20 timmarnas pumpning hvarje tlygn ofvan angifna kvantiteter. 2 I »Berättelse om fôrloppet af 1844 års ordinarie bolagsstämma». Stockholm 1844. 4:o. 3 För fullständigare uppgifter se under rubriken analyser. 22—112670. S. G. U. Ser. Ca, N:o 6.