De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

170 îlî. DE SARSKILDA GIîUFVORNA OCII FALTEN. Anmårkningsvårdt år att det vatten, som i schaktet Gustaf Adolf vid afsänkningen af detta framkom på 15 och 55 meters djup, befanns vara sodahaltigt; det innehåller nåmligen respektive 23 och 36 delar kolsyradt natron (bikarbonat) på 100,000 och dår- jämte resp. 7 och 44 delar klornatrium.1 Tillflödet i schaktet af detta s. k. natronvatten var enligt Ingeniör Ulffers omkring 5 hektoliter per minut. — Till jämförelse må har meddelas, att ett sedan ungefår 5 år såsom låskedryek i handeln förekommande vatten från Ramlösa (alkaliskt Ramlösavatten) enligt den på flaskorna - befintliga etiketten innehåller 51,14 delar kolsyradt natron och 4,35 delar klornatrium på 100,000 delar vatten, samt att det år fritt från jårn. På vissa platser i grufvan år vattnet mårkbart jårnhaltigt. Från en kolort, till- hörande schaktet Ruuth (troligen soder om schaktet), anföres,2 att vatten öfverallt fram- sipprade ofvanför takskollan, 15 cm. ofvan flotsen, samt att detta var starkt jårnhaltigt och öfverdrog våggarna med en gulbrun betåckning af ockra. Sannolikt härrör jårnhalten från de c:a 30 cm. tjocka lager af lerjårnsten, hvilka hår förekomma 7V2 à 9 m. ofvan- om Fru Bagges flots. Kalkhalten i grufvattnet har åtminstone på ett stålle gifvit sig till kånna genom kalkafsåttning. I en sedan 25 år obegagnad transportort ungefar 150 m. suder om schaktet Ruuth befanns nåmligen våren 1902, att en afsåttning af kolsyrad kalk ågt rum på ortsulan rått under en i ortens tak varande råmna, ur hvilken vatten droppat. Kalk- skorpan hade en tjocklek af ett par millimeter, och såvål ortens golf som dårå liggande gruskorn, småstenar och flisor voro öfverdragna dårmed.3 Ventilationen. Inom Höganäs grufva år ventilationen i allmånhet god. För når- varande går den friska luften ned i schakten Kung Oscar II och Sjocrona; dårifrån gör den sin rond först förbi de olika arbetsplatserna inom till dessa schakt hörande brytnings- områden, dårefter till de olika delarna af Prins Gustaf Adolfs fålt för att slutligen genom dettas uppfordringsschakt stiga till våders igen efter att dårstådes hafva blifvit uppvårmd af en vid schaktbottnen placerad öppen koleld,4 en s. k. »lykta» eller kolgryta, hvarigenom uppstigandet underlåttas och påskyndas. De båda förstnämnda schakten tjänstgöra sålunda såsom hvad man kallar nedschakt (downshaft, downcast), Gustaf Adolf som uppschakt (tipshaft, upcast).'1 — Inne i grufvan regleras luftströmmarna dels medelst bräddörrar, dels och hufvudsakligast medelst tjårade buldansgardiner. Genom dessas anbringande på låmpliga stållen kan den friska luften hindras att genomströmma andra orter och arbets- rum ån dem man onskar. Huru vid kolorters drifvande luften kan bringas att passera 1 För fullständigare uppgifter se under rubriken analyser. 2 Af A. E. Tornebohm i dagboksanteckningar för S. G. U. år 1869. 3 E. Erdmann: Stalagmit- och pisolitartade bildningar i Höganäs stenkolsgrufva. Geol. Foren. Förh. Bd. 24 (1902). 1 Kostnaden härför uppgår i genomsnitt till 90 öre per dygn eller omkring 350 kronor per år. 5 Innan schakten Gustaf Adolf och Sjöerona funnos voro Prins Carl och Oscar II nedschakt, Alströmer uppschakt; fore de båda sistnämudas anläggande, då‘ grufarbetet således bedrefs inom helt andra schaktområden an nu, gick luften ned genom schakten Besvaret och Prins Carl samt upp genorn respektive Kronan och Ruuth, i hvilka eldades.