De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HÖGANÄS KOLFÄLTSOMRÄDE: GEOLOGISKA. FÖRHÄLLANDEN. 201 nâgra mycket obetydliga kollager på skilda nivåer. Vid en jämförelse mellan den borr- profil i skala 1:200, som jag med ledning af borrprotokoll samt erhållna borrprofs granskning uppgjort, och profilerna öfver Vikens Ryds- och Flundrarpsborrhâlen vill det synas, som om det lilla kol- eller kolskifferlagret på 107 m. djup vid L. Tornhult skulle motsvara det såsom svart lera angifna lilla lagret på 86 m. djup vid Flundrarp och kol- randen på 157 m. djup vid Vikens Ryd, eller môjligen lerlagret på 153 m. djup dårstådes (jämför profilerna å tafl. 15 i atlasen). Om så vore forhållandet, skulle måhånda den i Allerumsborrhålets lågsta del mellan 192 och 200 m. angifna svarta skifferleran eller skiffern kunna antagas motsvara den vid Vikens Ryd på c:a 220 till 233 m. djup liggande kolflötsen, Fru Bagges flôts, med därunder befintliga morka lera. Hårvid måste dock förutsättas, antingen att flotsen helt och hållet förändrat karaktår och kanske alldeles upphört på det afstand af nära 9 kilometer, som skiljer de båda lokalerna åt, eller att diamantborren vid Allerum lämnat ofullständiga eller missledande prof och icke arbetat så fullkomligt, att de genomgångna berglagrens verkliga beskaffenhet och måktighet kunnat iakttagas och bedömas. 1 Någon brytvård kolflöts har emellertid icke blifvit genom borrningen vid L. Tornhult påvisad. Möjligheten att träffa en sådan på större djup är likväl icke utesluten, forrån Keuperns rôda leror och sandstenar nåtts. Det engelska bolaget foretog dock ej några vidare arbeten härstädes. — Mellan 154 och 192 m. ^P angifver diamantborrningen hvit, lös sandsten och dårofvan 20 m. svart, mycket hård skifferlera eller skiffer. Dessforinnan hade i borrhålet genomgåtts ganska tått våx- lande sandstens- och skifferlerlager. Flera af sandstenslagren hafva befunnits fråsa for syra, således hålla kolsyrad kalk. Forekomst af lerjårnsten i skifferleran har vid borr- profvens granskning på flera nivåer iakttagits, och likaså af s. k. strutmårgel på 87 och 92 m. djup. hör närmare detaljer hånvisas till borrhålstabellerna i afdeln. »Borrningar». Borrningen vid Hjelmhult, norr om Allerums kyrka och ungefår 2,400 m. våster om det forenåmnda diamantborrhalet vid L. Tornhult, utfördes af Höganäsbolaget redan åren 1813—1814, troligen medelst den gamla s. k. stångborren. Borrhålet nedslogs till 150 m. under jordytan och betecknades i bolagets borrjournal med numret 49. Ehuru borrprofilen hårifrån i afseende på lagervåxling ocli bergartsbeskaffenhet egentligen icke år fullt jämförbar med den från Allerum, torde det dock kunna ifrågasåttas, huruvida icke det ôfversta lilla kollagret på 15 m. djup i borrhålet N:o 49 Hjelmhult môjligen år samtidigt med öfversta kolranden på 11 m. djup i Allerumsborrhålet, samt huruvida de på 121 146 m. djup vid Hjelmhult befintliga, delvis kolblandade lerlagren måhånda motsvara den svarta skiffern eller skifferleran på 134—154 m. djup vid Allerum. Vore så verkligen forhållandet, så skulle motsvarigheten till den undre Höganäsflötsen befinna sig kanske 40 a 50 m. djupare ån Hjelmhultsborrhålets botten. Fran den del af borrhalet, som utfördes medelst amerikansk linborr under ledning af Ingeniören A. L. Th. Pettersson, erhöllos goda borrprof, hvilka nu förvaras bland Sveriges Geologiska Undersökuings sam- lingar, men från den med diamantborr af engelska Ingeniören Duffy utförda delen (127 till 200 m.) har jag icke varit i tillfalle att se nagra prof, och den mig delgifna uppgiften öfver lagerföljden torde icke kunna till- erkännas full beviskraft, enär de vid borrningen upptagna borrkärnornas sammanlagda langd enligt borrproto- kollet icke utgjorde mera an Vi af den borrade längden. Detta missförhallande var, enligt Ing. P., en följd af alltför stark forcering af borrningen och ingalunda allena beroende på sandstenens och ôfriga lagers mer eller mindre losa beskaffenhet. 26—112670. s. G. U. Ser Ca, N:o 6.