De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

202 HI. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. Väster om Hjelmhult, vid Djuramåsa SO om Viken, blef genom Ekström & Billow år 1870 först ett borrhål neddrifvet till 25 m. djup och därefter ett schakt afsånkt till en på c:a 20 m. djup tråffad, 24 cm. mäktig kolflöts med underliggande 45 cm. mäktig lera. Schaktet blef nog aldrig fullbordadt, och någon kolbrytning kom således ej heller till stånd. Flotsen motsvarar troligen den ôfversta lilla flotsen i borrhålet vid Hjelmhult, och om så år, torde Höganäsflötsens motsvarighet åfven hår ligga på ett betydligt djup. Af den hår ofvan lämnade redogörelsen for de utförda borrningarna och deras re- sultat synes nogsamt framgå, att dessa i allmånhet icke fôrmâtt gifva annat ån ganska ofullståndiga upplysningar om den stenkolsförande formationens iure byggnad och tillgång på brytvårda flötser inom det vidstråckta område, hvars utnyttjande i afseende på stenkol år ôfverlâtet åt Höganäs. For ernående af stôrre klarhet hårutinnan torde ett icke ringa antal noggrant utförda borrningar, nående ned till de underliggande keuperlagren, vara erforderliga. Sannolikt aro berglagren i ganska afsevård grad rubbade genom förkast- ningar, i fråga om hvilkas riktning och storlek det dock icke torde vara môjligt att ånnu uttala någon beståmd åsikt. Såsom förut antydts, år berggrunden flerstådes blottad i dagen eller har den i stenbrott och brunns- eller andra gråfningar blifvit iakttagen. Dessa platser åro med sina sårskilda tecken angifna på kartan tafl. 3 i atlasen. Vid åtskilliga af dem har lager- stållningen kunnat studeras. Det har dårvid visat sig, att i kusttrakten vid Viken, våster om den stora s. k. V:a forkastningen, lagren stupa 15° och 20°, på ett stålle anda till 40° åt NO och ONO, men öster om sagda forkastning, vid Döshult och Mjöhult norr om Kulla Gunnarstorp, 30° och 40° åt SV och S. Vid N. Domsten i NV från sistnåmnda herresåte vidtager en våstlig lagerstupning, hvilken därefter år rådande längs kusten soder ut ända fram till Helsingborg. Blottningarna utgöras i allmånhet af sandsten; men åfven skifferleran går stundom i dagen. I de några meter höga hällarna vid Viken forekommer en mycket lös, hvit sand- sten, och i en märgelgraf öster därom en, af stupningen att döma, på sandstenen hvilande grå skiffer eller skifferlera samt lerjärnsten m. m. Uti lagren vid nämnda märgelgraf fann jag vid besölc därstädes år 1878 en Ammonites, ett fynd som enligt B. Lundgren 1 visar, att lagren hår tillhöra en af de yngsta zonerna eller horisonterna (Ammonitbanken) inora Skånes kolförande formations ofre afdelning Lias, åfvensoin att de åro af marint ursprung och samtidiga med de lager vid Döshult och Dompäng, något längre åt öster, uti hvilka gjorts liknande fynd. Nordost om Grå Läget, vid kusten SO om Viken, har genom märgeltagning blottats en skifferlera, som innehåller 6,32 % kolsyrad kalk (S. G. U. Ser. Aa, N:o 76). Söder och sydost om Höganäs grufva, på Ingelsträde och Brandstorps byars mark, åfvensom vid Teppeshusen, forekommer nära under jordytan en finkornig sandsten, som forr brutits i grunda dagbrott och anvåndts for tillverkning af slipstenar och brynstenar. Samtliga dessa brott åro troligen nu ôfvergifna och till största delen igenfyllda. På kartan (tafl. 3 i atlasen) hafva emellertid platserna angifvits medelst stenbrottstecken. 1 »Studier ôfver faunan i den stenkolsförande formationen i nordostra Skåne». K. Fysiogr. Sällskapets i Lund Minnesskrift. 1878.