De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

4 I. ÖFVERSIKT AF SKÅNES GEOLOGISKA LAGERSYSTEM. mil Söder om Malmö, såsom en obetydlig, på kritkalk hvilande forekomst,1 dock af så ringa utsträckning, att den icke kunnat på kartan utsättas. I samband med den i det följande låmnade beskrifningen ôfver Skånes stenkols- förande formation och dennas bergarter torde en redogörelse för äfven öfriga härvarande formationer vara på sin plats; och göres början med urberget, den grund, hvarpå de öfriga hvar i sin ordning hvila. Urberget. Af kartan (tafl. 1 i atlasen) synes, att urberget inom Skåne intager ungefar lika som alla de andra formationerna tillsammantagna. Provinsens nordöstra hälft, stor areal Kvarterr Tertiär I Mesozøiska. seriers Danlen ) ■ ■ y , Xriia lindre krita. Malm, Jura Trias Dogger Lias Dat Keuper Musselkalk. Drokig sandsten.- 1 Dyas Karbon I Devon. Öfversilur / (trotlaridiuny, Uredersilur. (■Orétévi.CLurn/.. Silur : Kambrium ^vegruppen Algonk, Palasandsten -fn.m Yngre U' Urberg Åldre V Fig. 1. Schema iifver de geologiska formationernas ordningsföljd. I vanstra kolumnen angifvas genom prickning de formationer, som fore- komma inom Skåne, i den högra de, som finnas inom det öfriga Sverige. med höjdstrackningarna Hallandsås, Sôderâsen, Nåfiingeåsen och Linderodsåsen, upptages nästan uteslutande däraf, om man frånråknar Kristianstadstraktens kritslatt. Äfven Romeleåsen och Kulien bestå af urberg. Detta utgöres öfvervägande af rôda och rôdgraa, mer eller mindre finkorniga gneiser och gneisgraniter, förr sam* manförda under den gemensamma benamningen järngneis på grund af de små, för äfven obeväpnadt öga skönjbara korn af magnetisk järnmahn (magnetit), som vanligen ingå i sam- mansåttningen. Men bergartens beskaffenhet är långt ifrån ensartad inom området i fråga, ty ganska mycken variation råder i afseende på struktur, kornstorlek, farg m. in. På somliga ställen visar sig bergarten som en tydligt skiffrig gneis, på andra ställen är den mera granitartad; och numera anses bergarten i sin helhet hafva ursprungligen varit verklig granit (eller fiera olika graniter), som undergått en mer eller mindre genomgripande tryckmetamorfos. — Men äfven füllt tydliga graniter finnas, nämligen dels aldre, s. k. urgranit, dels sådana, som hafva en yngre prägel, yngre graniter. De af se- nare slaget uppträda i Romeleåsens och Nåflingeåsens sydöstra delar, där äfven äldre granit forekommer, samt för ôfrigt i trakterna nordost om Kristianstad ända in i Blekinge. — Öster och nordost om Näflinge kyrka samt västsydväst om Önnestads kyrka äfvensom i närheten af Linderöds, Djurrôds ocb Gum- lôsa kyrkor väster och nordväst om Kristianstad uppträder en tämligen grofkornig syen^bergart, innehållande pyroxen och granat (Törnebohm). Såsom led af urberget forekommer inom Vånga och Nåsums m. fl. socknar NO om Kristianstad ett balte af hälleßintgneis (leptit) och glimmer- kvartsit, sträckande sig från norra åndan af sjön Immeln till nårheten af Solvesborg och 1 N. O. IIolst och Karl A. Grönwall, »Paleocen vid Klagshamn», S. G. U. Ser. C, N:o 208. 1907.