De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

6 I. ÖFVERSIKT AF SKÅNES GEOLOGISKA LAGERSYSTEM. kartan. Utoin det att bergarten i en del förekomster år ganska fi'isk och i andra starkt omvandlad, visa sig åtskilliga variationer i bergartsbeskaffenhet hos de olika gångarna. Så finnas t. ex. fiera forekomster af den kvartsförande typen Kongadiabas, nämligen Konga klint söder om Soderåsen och andra inom tillgrånsande trakter. Några af de hit- hörande hatva en viss likhet med Hunnebergs diabas, en annan påminner i någon mån om diabasen i Kinnekulle (Iörnebohms Kinnediabas). En bekant forekomst af annan typ år den nagot öster om Öved, Oster om Vombsjön, belågna höjden Frualid, hvars borg- art, Ovedsdiabas, delvis år utbildad som mandelsten och till sin habitus åfven i ofrigt starkt påminner om melafyr. Övedsdiabasen genomsätter den allra yngsta siluren och anses med skål tillhora en yngre bildningstid ån Kongadiabasen. Frualids mandelsten och en vid Tolånga kyrka fOrekommande diabastuff åro troligen rent vulkaniska produk- ter, bildade på den dåvarande markens yta. Kambrium och Silur. Dessa båda med hvarandra nåra förbundna lagersystem, tillsammans utgörande Sveriges paleozoiska lagerserie, forekomma hufvudsakligen inom tvenne stora fålt, det ena sträckande sig från Simrishamn och Sandhammaren mot NV till Soderåsen, det andra från Romeleåsens nordvåstra del till Sireköpinge och Tågarp, i Oster delvis samman- hångande med det förra fåltet. I fortsåttningen långre åt nordvåst upptråda samma system nedanför södra och östra sluttningarna af Kullen, och en liten isolerad forekomst däraf finnes vid Kiviks fiskelåge på östra kusten. Kambrium utgöres hår af en undre afdelning, bestående af hård kvartsitsandsten, och en ofre, som utgöres af alunskiffer med orsten. Sandstenen hvilar omedelbart på urberget ocli tråffas dårfor vanligen i dettas nårmaste omgifning och långs dess grånser, såsom ock af öfver- siktskartan (tafl. 1 i atlasen) synes. Kvartsitsandstenens största i dagen gående utbrednings- område år Simrishamnstrakten, hvarifrån det med alltjämt minskad bredd stråcker sig forbi Andrarum fram emot Ringsjön; och i fortsåttningen åt samma håll tråffas berg- arten vid Soderåsen samt vid Kullens sydöstra och Hallandsås nordvåstra ånda. Vid Romeleåsens nordvästända uppträder den kambriska sandstenen blottad vid Hardeberga m. fl. Ställen, och det år troligt, att den åfven år anstående vid åsens våstra sida och södra ånda. Talrika block af bergarten i fråga tyda dårpå. Kring den lilla urbergs- kullen i Vallby socken sydvåst om Simrishamn, samt vid Tosterup nordost om Ystad och nedanför Stenshufvud uppsticka likaledes hållar af samma bergart. I Simrishamnstrakten och vid Hardeberga öster om Lund åro flera stenbrott an- lagda, dår kvartsitsandstenen brutits för att anvåndas till grundsten, våglagningsgrus och som råmaterial till eldfast sten, s. k. dinastegel. För det senare åndamålet har den dock hittills icke visat sig vara fullt så låmplig som man Onskat.