De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

226 III. DE SÄliSKILDA GRUFVORNA OCII FALTEN. Grufrummen hafva, särskildt dår de sträcka sig under dalgången i öster, endast c:a 9 meters betäckning af sandsten m. m. På grund håraf har brytningen på flera stållen fått åndras dårhån, att flotsen ej helt och hållet utbrutits utan en mångd små pelare af densamma kvarlåmnats till stöd for taket, såsom å grufkartan tafl. 6 synes dels inom en c:a 80 m. bred zon soder ut ifrån schaktet (under dalgången), dels på några Ställen vid schaktområdets ytterkant. cm. 20. 10. N:o 2. 48. N:o 1. 22. N:o 2. 100 cm. cm. 38. 19. N:o 2. 102 cm. Sandsten. cm. Kolhaltig skiffer . .. 18 Kol N:o 1............41 Sandsten. Fig. 146 —148. Vertikalsektioner genom ofre flotsen på olika stallen inom schaktet Knuts brytningsområde. Skala '/so. På ett afstånd af 500 till 700 meter i öster från schaktet har man vid brytningen nått kolflötsens eller kanske rättare brytningsmöjlighetens östra gråns. Kolflötsen stiger nämligen åt detta håll, liksom också åt söder, småningom allt mera och intager en Fig. 149. Profil i grufvan vid brytningsgränsen öster om schaktet Knut, där kolflötsen (flots A) är delvis denuderad och täckt endast af morängrus. s = sandsten ; sk = kolhaltig skiffer; k = stenkol; m = morängrus. Den prickade linien under kolflötsen angifver ortens hotten. högre nivå, såsom nivåkurvorna å grufkartan tydligt angifva. I följd håraf har bryt- ningen antingen måst upphöra, oaktadt kolflötsen ej tagit slut, därför att tillråckligt takberg ofvanpå densamma saknats, eller emedan den blott varit betåekt af jord, grus och stenar samt helt eller delvis bortdenuderad. Sistnämnda fôrhâllande uppmärksam- mades vid en ortdrifning öster ut från schaktet Knut sommaren 1900. Efter de upp-