De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

 TRIAS. 9 dens verkliga beskaffenhet ar rådande. Ett sådant område år trakten våster ut från Eslöf öfver Remmarlöfs, Virkie, Norra och Södra Viddinge, Dagstorps och Annelöfs socknar. Hvaraf berggrunden dår nårmast utgôres, vet man egentligen icke, f'astån den på kartan af sannolikhetsskål angifvits såsom Öfversilur. I ofvanstående korta ôfversikt af de kambriska och siluriska bildningarna har en mångd stratigrafiska och paleontologiska utredningar och detaljer icke kunnat intagas, hvarfor for sådana hånvisas till de utförligare redogörelser, som finnas dels i de olika kartbladsbeskrifningarna och å kartbladen, i skalan 1:501)00, Helsingborg, Ovedskloster, Trolleholm, Lund och Simrishamn, S. G- U. Ser. Aa, N:is 74, 86, 87, 92 och 109, dels i den redan förut påpekade beskrifningen till berggrundskartan Ser. Ai, a, Blad 1 & 2. Trias. Det geologiska lagersystem i Skåne, som år nårmast yngre ån Öfversiluren, utgôres har af öfvervägande brunröda, stundom åfven grônaktiga, hvita eller rödbrokiga leror och skiffrar samt brunröda, sinutsgula eller rent hvita sandstenar jämte konglomerat. Ehuru inga fossil hittills påtråfl'ats i dessa bildningar, hvarigenom deras geologiska alder kunnat såkert beståmmas, har dock, på grund af iakttagna lagringsfôrhâllanden och petrografiska likheter m. m., antagits såsom högst sannolikt, att de tillhöra den öfversta delen af Trias- systemet, Keupern. Keuperlagren förekomma inom tre jämförelsevis stora områden i nordvåstra och våstra Skåne, nämligen ett emellan Nyhamn och Jonstorp norr om Höganäs (Jonstorps- området), ett i trakten kring Ottarp, Halmstad och Kageröd, mellan Landskrona och Söderäsen (Ottarps- eller Kågerodsområdet), samt ett (Hobyområdet) kring Hoby, Kjeflinge och Harrie norr om Lund. Dessutom år en helt obetydlig förekomst af lik- nande keuperlager iakttagen 1 sôder vid den lilla gneiskullen i Tosterups socken nordost om Ystad. Genom dj upborrningar år det kändt, att de ifrågavarande keuperlagren fortsätta från Ottarpsområdet mot nordvåst in under den stenkolsförande formationen ånda bortom Höganäs, dår de åter tråda i dagen. Själfva hvila de på Silur. Där keuper- bildningarnas underlag kunnat iakttagas, har detta ståndigt utgjorts af öfversiluriska skiffrar. Huru stor Keuperns hela mäktighet är, vet man ännu icke, men att den torde vara ganska betydlig, om ån olika på skilda trakter, framgår däraf, att man vid borrning — sedan de öfverliggande rät-liaslagren blifvit genomträngda — borrat vid Höganäs nära 150 ra. och vid Bjuf 180 in. däri utan att dess bolten nåtts. Vid Balteberga i Ottarps socken, dår keuperlagren icke åro af öfverliggande Rat-Lias skyddade mot dénuda- tion, har genom borrning ådagalagts, att maktigheten blott år 80 m., innan silurgrunden vidtager (fig. 4), och vid borrhålet N:o 16 i nordligaste delen af Ottarpsområdet år, så- 1 Af J. C. Moberg. Se »Bidrag till kännedomen om Sveriges mesozoiska bildningar», Bih. t. K. Vet. Akad. Handl. 19: 2, N:0 2. 1893. 2—112670. S. G. U. Ser. Ca, n:r 6.