De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

10 I. ÖFVERSIKT AF SKÅNES GEOLOGISKA LAGERSYSTEM. vidt af borrningsresultaten kunnat slutas, Keuperns hela måktighet blott omkring 40 meter (se fig. 5). Mäktigheten inom Hobyområdet är okånd, emedan ingen borrning blifvit dar utförd. Keuperns bergarter, säväl sandstenar som leror, äro vanligen kalkhaltiga, de innehålla från några få till 40 och 50 procent kolsyrad kalk, och dessutom finnas har och dår körtlar och mindre lager af kalksten däri, stundom åfven konkretioner af mer eller mindre ren kalksten. Sandstenarna åro af våxlande kornstorlek; sammanhanget mellan de sårskilda kornen år i de fiesta fall ej stort, stundom så litet, att bergarten lått låter söndersmula sig och delvis liknar packad sand. Kornen bestå öfvervägande af van- ligen färglös kvarts; endast i ringa grad ingå små fjall och korn af glimmer, klorit och fältspat. Fåltspaten år, åtminstone i de små kornen, till största delen vittrad eller helt och hållet omvandlad till kaolin och visar sig då på stenens brottyta såsom hvita eller af jårnoxid brunfårgade prickar. Bindemediet mellan kornen år i de fiesta fall kalkspat jåmte ett hvitt eller gulaktigt pulver, troligen kaolin. I en del gulgråa, icke kalkhaltiga sandstensvarieteter synes endast lerigt bindemedel forefinnas. Hos de roda sandstenarna år detta starkt fårgadt af jårnoxid. I allmånhet forete keupersandstenarna ett smutsigt utseende; det leriga bindemedlet förorsakar, att, om stenen söndersmulas och kornen medelst fingret guidas eller rullas mot ett hvitt papper, detta smutsas eller fårgas. Flerstådes år sandstenen så grof, att den kan kallas konglomeratartad, och på ett par stållen hafva träffats verkliga konyloineratlager med rullstensformade bollar af 3 till 15 cm. i fvårmått, t. ex. i dalvåggen nordvåst om Bålteberga i Ottarps socken och i å-terrasserna nordvåst och sydsydvåst om Hoby kyrka m. fl. st. Bollarna i konglomeraten bestå af s. k. jårngneis (gneisgranit), kvarts, faltspat, kambrisk kvartsitsandsten, siluriska bergarter och en starkt vittrad diabas. — På ett par stållen inom Ottarpsområdet hafva i den grofva, delvis konglomeratartade sandstenen iakttagits 1 knölar och lagerformade kört- lar af kalcedonartad jaspis. Lerorna (Keuperleiorna), hvilka på grund af sin flerstådes ganska stora halt af kolsyrad kalk stundom förtjäna namn af mårgel, hafva öfvervägande mörkt brunrod fårg, lik s. k. rödkrita. Hvita och grågrOna eller gulaktiga flammor och strimmor, stundom t. o. m. större sålunda fårgade partier, förekomma hår och dår i den brunröda massan, men några måktigare sådana lager hafva ej iakttagits, utom möjligen vid djupborrningar. 1 olika lager och på olika lokaler år leran af något våxlande beskaffenhet, ån ganska fet, ån mer eller mindre sandig. Vid slamning af sådan sandig lera finner man, att den, utom det fårgande och sammanbindande lerämnet, består af fina korn klar kvarts jåmte ytterst små, för blotta ögat nåstan omårkliga fjall af hvit glimmer och grönaktig klorit. Stundom träflas dåri små mörka korn af magnetit eller titanjärn. Inom Jonstorpsområdet träffas den brunröda keuperleran på flera ställen nåstan i dagen, eller har den genom gråfning blottats på ringa djup; så t. ex. invid Margrete- bergs lertag strax norr om Höganäs grufsamhälle, på några stållen öster och nordost om Våsby kyrka och vid gransen mot Brunnby socken (se den åtfoljande atlasen, tafl. 1 och 3). 1 Af A. G. Nathorst och forf. Se »Om forekomst af kalcedonartad jaspis vid Ottarp i Skåne», Geol. Foren. Förh. 1876, Bd 3, sid. 168, samt »Beskrifn. till kartbladet Hälsingborg», S. G. U. Ser. Aa, N:o 74. 1881.