De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

TRIAS. 11 En tämligen grofkornig, brunrôd, gulaktig eller rödlett sandsten, stupande 8°—10° åt söder, befinnes flerstädes underlagra leran. Den nordligaste punkt, dar Keupern iakttagits, ligger på ringa afstand från den siluriska skiffern vid Nyhainn, till hvilken den genom en forkastning kommit att intaga detta sido- ordnade läge. Den utgöres hår af en rödbrun lera, hvars lager uppgifvas 1 vara starkt böjda och veckade. — Genom en år 1871 till 42 m. djup utford borrning 2 for sôkande efter stenkol, vid pass 2 km. VSV om Jonstorps kyrka, utröntes, att berggrunden dår tillhör Keupern, lluru långt åt Oster denna ytterligare stråcker sig, kan icke med be- ståmdhet angifvas. Ottarpsområdets keupera flagringar åro båst tillgångliga i flera af de delvis ganska djupa båekfåror, som hår skurit sig ned i desamma, nåmligen våster om Bålteberga samt vid dalgången våster och söder om Ottarps kyrka, vid Gluggstorps by sydost darom och vid Stora Haberga nordost om Ekeby kyrka åfvensom i trakten mellan Dufeke och Kågerods kyrka. Såval leror som sandstenar åro hår rådande och ofta med hvarandra våxlande; hårtill kommer konglomerat vid de båda fOrstnåmnda lokalerna och strax söder om Kâgerôd. Lagren åro i allmånhet nåstan horisontella med blott 5 à 10 graders lutning åt ena eller andra hållet. Mellan Kâgerôd och Axelvåld uppgifves dock stup- ningen vara 45° åt sydvåst. 3 Transversal skiktning har spårats i sandstenen vid Gluggs- torp. — De strax sydost om Kågerods kyrka befintliga keuperlagren bilda ett litet isole- radt fålt for sig, som med ringa maktighet synes utfylla en fordjupning i den omgifvande Siluren. Nårmare redogörelse för lagerföljden m. m. vid Ottarpsområdets sårskilda lokaler återfinnes i beskrifningarna till de geologiska kartbladen Helsingborg och Trollehohn, S. G. U. Ser. Aa, N:o 74 och N:o 87. Inom Hobyområdeti åro keuperlagren blottade på flera stållen utmed Kjeflingeån mellan Hoby och Kjeflinge, vid båcken SSV om Hoby kyrka och vid Krutmöllans station NO om Hoby. Äfven hår utgöras de af leror och sandstenar, såvål rôda som gråa, samt i underordnad grad af konglomerat. Bindemediet i sandstenar och konglomerat utgöres af kolsyrad kalk, som i kvantitet uppgår till omkring 30—40 procent af bergarten i dess helhet. 5 Uti den finkorniga, starkt rödfärgade keupersandsten, som år blottad i båcken SSV om Hoby kyrka, forekomma 6 talrika klot- och linsformade konkretioner, lått afskilj- bara från den omgifvande stenen. Vid analysering af en sådan konkretion visade den sig innehålla 50 proc. karbonater, under det den nårmast omgifvande sandstenens karbonat- halt endast var 7—8 procent. — Keuperns gråns mot den omgifvande Siluren år, af brist på observationspunkter och borrningar i hela denna trakt, mycket svår att beståmma och 1 I »Beskrifning till kartbladet Kullen och Höganäs», S. G. U. Ser. Aa, N:o 77 & 78. 1880. 2 För Grefve H. A. Taube. 8 »Beskrifn. till kartbladet Trollebolm», S. G. U. Ser. Aa, N:o 87, sid. 29. 1885. 1 Keuperns forekomst här påvisades forst af K. Vallin år 1880. Se »Kort notis om några sedimen- tara aflagringar i Hoby socken af Malmöhus län», Geol. Fören. Förh. Bd 5, sid. 307—310. — Men redan dessförinnan, eller 1876, hade Ingeniören N. K. Rygaard meddelat mig, att han vid Rinnebäcks kvarn något V om Hoby kyrka, således alldeles i närheten af VALLINS observationspunkter, dels i dagen, dels i en brunn iakttagit forekomsten af en rödbrun lera, hvilken att döma af ett lämnadt prof sannolikt tillhör Keupern. Leran hade i blandning med kalk användts till malning af hus. 5 G. De Geer, »Beskrifning till kartbladet Lund», S. G. U. Ser. Aa, N:o 92. 1887. 6 Enligt K. Vallin, »Sedimentära aflagringar i Hoby socken etc.» Geol. För. Förh. Bd 5. 1880.