De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

12 I. ÖFVERSIKT AF SKÅNES GEOLOGISKA LAGERSYSTEM. ännu ganska osäker. I åndamål att söka utröna, huruvida icke berggrunden nàgonstâdes blifvit af befolkningen iakttagen vid brunnsgräfningar eller märgelta gning, gjordes hösten 1908 1 upprepade efterforskningar i trakten. Och därvid lyckades det att inregistrera en ny observationslokal för Keuper, nämligen vid en gård ungefår 1,300 in. norr om Stora Harrie kyrka, dår man påstod, att röd lera träffats vid gräfning af en djup brunn. Keuperområdet sträcker sig således något längre mot norr än förut varit kändt. I sydôstra Skåne finnes vid Rödalsberg, nordvåst om Tosterup, ett litet parti blå- gråa och rôda sandstenar och leror med ett underordnadt lager af kalksten, hvilket parti af Moberg,“ som forst fann detsamma, antogs tillhöra Keupern på grund af såval dess låge mellan Silur och hår blottade rät-liaslager som dess petrografiska beskaffenhet. Lagren äro starkt uppresta och t. o. m. inverterade, med stupning åt NO, samt af skenbart mycket obetydlig maktighet, sammanlagdt omkring 10 meter. Vid Stabbarps grufva i nårheten af Eslöf förekomma, under därvarande rätiska lager, rödflammiga leror m. in., hvilka sannolikt kunna råknas till Keupern. För ett par år sedan framstålldes af N. O. Holst3 den åsikten, att under staden Lund keuperlager åfvensom Rät-Lias skulle finnas fast anstående, en åsikt som grundade sig på hufvudsakligen muntliga uppgifter rorande några dår for flera år sedan af olika personer utförda djupborrningar efter vatten. Jag har doek icke velat låta denna åsikt komma till uttryck på den nu föreliggande geologiska öfversiktskartan (atlas, tafl. 1), då jag icke obetingadt kan shita mig till densamma, förrän fullt otvetydiga bevis föreligga, hvilket icke torde kunna sagas nu vara fôrhâllandet. Tydlig kritgrund har för ôfrigt an- träffats vid borrningar, som utförts såval i som strax soder om Lund. — Jag vill visser- ligen icke förneka möjligheten af att keuper- och rät-liaslager skulle kunna forefinnas i form af ett smalt bålte längs forkastningen mot Siluren härstädes, i likhet med forhål- landet vid silurgränsen nordost om Ystad, men jag vill tillika betona, att hvad som i senast anförda uppsats (se not 3) tolkats som anstående Keuper och Rät-Lias också kan tänkas möjligen utgôras af i moränlera eller andra kvartara lager inneslutna, från andra håll forda partier eller fragment af dessa formationer. 4 — För borrningarna i och vid Lund redogöres i det följande vid behandlingen af kritformationen inom Malmôomràdet. 1 Af amanuensen S. Kallenberg i Lund, på uppdrag af forf. 2 »Bidrag till kännedomen om Sveriges mesozoiska bildningar», Bihans t. K. Vet. Akad. Handlingar, Bd 19: 2, N:o 2. 1893. 3 I en uppsats: »Keuper och kolforande lias under staden Lund». Geol. Fören. Förh. Bd 29, h. 1. 1907. 4 Af erhållna skriftliga meddelanden att doma, synas prof. J. Ch. Moberg och lektor A. Hennig i Lund vara af samma mening. Beaktansvärd är för ôfrigt Holsts uppgift om borrningen N:o 10 i sydôstra delen af staden (Lundbohms laderfabrik), att i stenfri lera träffades på omkring 40 m. djup »en liten brunkolsflöts af ungefar 0,1 meters mäktighet» och vid omkring 140 m. djup »ett annat kollager, minst 0,7 m. mäktigt», samt att en del af de genomborrade lerorna beskrifvas som »svarta, stenkolsaktiga samt mycket feta och mjuka». — Hvad däremot ett annat af de anförda borrhalen beträffar, nämligen det vid sockerraffinaderiet »Öresund», strax väster om norra delen af staden, till 120 eller 122 m. djup nedslagna, hvilket Holst anser hafva träffat »stenkolsförande lager tillhörande has-serien», sa har lektor A. Hennig om detta lämnat förf. följande skriftliga meddelande: »Jag hade tillfälle att en kort tid följa nämnda borrning vid ’Öresund’ och anser, på grund af hvad jag såg, att borret gick i omväxlande sandig och lerig moran med block af olika bergarter, dock mest af kalksten med flinta hö- rande till kritsystemet. Jag erinrar mig, att de uppslammade profven från ungefår 120 m. djup innehollo krit- bryozoer jåmte kolbitar. Under antagande att hela det uppslammade profvet härrörde direkt från det uppgifna djupet, 120 meter, gick borret ånnu vid nämnda djup i morån med stark kalkhalt.»