De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

282 in. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH KÄLTEN. Fossila lämningar. Bjufs grufva är bekant, särskildt inom vetenskapbga kretsar, för den synnerligen stora artrikedomen af fossila rätiska växter, som anträffats i därvarande lager och beskrifvits af A. G. Nathorst.1 De förekomina i flera växtförande lager, nämligen 1) i den svarta eldfasta skiffriga leran under nedre flötsen (flôts B); 2) i linsformiga körtlar af lös hvit sandsten i nedre flötsens kollager; 3) i en grå sandstensskiffer eller skifferlera ofvanpå nedre flötsen; 4) i linsformiga körtlar af sandig lerjärnsten och gulaktig sandsten i sandstensbädden mellan de båda flötserna. Växterna i lagren 1 och 3 äro ofta mycket väl bibehållna; anmärkningsvärdt är ett i sistnämnda lager funnet 53 cm. långt och 2 cm. bredt blad af Ptilozamites Heeri Nath., »som ej blott forefinnes till hela sin längd, utan af hvilket själfva bladmassan kunde lös- göras från stenen, tillgänglig för undersökning lika bra som ett herbarieexemplar af en nutida växt» (A. G. N.).2 — Afven i ett femte växtförande lager vid Bjuf hafva växt- fossil träffats, nämligen af A. F. Carlsson i liggandet af den öfre flötsen (flôts A). Enligt Nathorst utgöras de här, liksom vid Billesholm och Bosarp, hufvudsakligen af större och mindre fragment af Lepidopteris Ottonis Gr. sp., på det sätt bevarade, att bladflikarna kunna lösgöras från stenmassan. Fig. 189. Stenkärna af stammen till Neocalamites haereasis (?) funnen inbaddad i nedre flötsens rid Bjuf kollager. Efter teekning af P. Rödino. *4 af naturliga storleken. Ytterligare ett växtförande lager, och ett viktigt sådant, aldre än de förut nämnda, upptäcktes år 1886 vid drifvandet af en stenort, »Föreningen», från schaktet N:o I i syd- västlig riktning mot den på c:a 180 m. afstånd framstrykande forkastningen. Några där- vid genomgångna lager af s. k. klinkerlera (N:o 22, 23, 24 och »Ijus lera» å vertikalskär- ningen fig. 206 sid. 292), Pli à 2 m. under nedre kolfiötsen, befunnos nämligen rika på växtfossil, bland hvilka Dietyophylluin exile (fig. 27, sid. 31) enligt Nathorst är all- mannast.3 Lagren tillhöra den äldsta hittills kända zonen (»zonen med Dictyophyllum exile») inom den af Nathorst uppställda kronologiska indelningen af Skånes fossila rätiska flora (jmf. schemat å sid. 35 och 36). stämdhet. Man kunde dock tänka sig, att de äro belägna i närheten af en strümfâra, som genomskurit den sumpmark, på hvilken själfva kollagren bildats, och att strömmen vid öfversvämningar fyllt ännu ej igenvuxna håligheter med sand, hvilket för närvarande dock blott måste betraktas som en gissning.» 1 »Om floran i Skånes kolförande bildningar. I. Floran vid Bjuf,» h. 1—3, med resp. 10, 8 och 8 taflor. 4:o. Sveriges Geologiska Undersökning, Ser. C, N:ris 27, 33 och 85. Sthlm 1878—1886. 2 Detta helt sakert unika fossila blad har i många år varit införlifvadt med Sveriges Geologiska Under- soknings samlingar men har sedermera öfverlämnats till Riksmusei vâxtpalæontologiska afdelning, där det nu förvaras. 3 »Floran vid Bjuf,» h. 3, sid. 127—129. S. G. U. Ser. C, X:o 85.