De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

284 III. DE SÄRSKILDA GRÜFVORNA OCH KÄLTEN. sprängas (skjutas) c:a 60 cm., för att orthöjden skulle blifva 1,35—l,50 meter. Och stundom mäste eftersprängning göras i orterna, då packningen och därmed taket efter någon tids förlopp satt sig. Denna sättning kunde i öfre flötsen, där vanligen brist på packningsberg råder, belöpa sig till 30 cm. och mera; i nedre flötsen var den ej så stor. Det som spränges andra gången, i såvål öfre som nedre flötsen, antingen uppfordras eller packas in i någon åldre ort. Vid den numera i Bjufs ofre flôts sedan mera än 20 år använda brytningsmetoden, ort- och pelarbrytning, tillgår på följande sått: från hufvudorterna drifvas, på 12— 15 m. afstånd från hvarandra, parallella, 3—4 meter breda orter, s. k. enmans-orter, hvar- vid i midten spränges en IV2 m. bred vagnväg (pramväg) i bottensandstenen, »batteriet» Fig. 190. Planteckning visande vagn- vägamas (v) läge samt fyldningens och grufstöttors anbringande vid linjebryt- ning i öfre flötsen vid Bjuf. Brytningen fortgår i pilens riktning. Det mörkskuggade är kolflötsen. Fig. 191. Planteckning visande brottet och en af de genom »packningem gående vagnvagarna samt förstämplingarnas successira framflyttande anteftersom brytningen på lång linje i nedre flötsen vid Bjuf fortskrider. Det mörkskuggade är kolflötsen, af hvilken vid fortsatt brytning forst tages remsan 1, sedan 2 och så vidare; grufstöttorna, stämplarna, framflyttas i samma mån. (se lig. 192 och 193). Stundom kan, för erhållande af nödig orthöjd, sprängning i taket vara fördelaktigare. — Allteftersom drifningen af dessa orter (kolorter) fortgår, genom- korsas de i vanligen rät vinkel af parallella tvårorter på 12—15 m. afstånd från hvar- andra och med samma bredd som de förra. På ömse sidor om vagnvägarna inlägges den lösbrutna sandstenen till packning, hvarjämte äfven förstämplingar måste här anbringas som stöd för taket, hvilket utgöres af dels sandsten, dels skiffer (»takberg»). Emellan orterna blifva sålunda kvarstående kvadratiska partier (med 10 å 12 m. sidor) af flötsen, s. k. pelare, hvilka sedermera, då faltet nått en viss storlek, mer eller mindre fullständigt utbrytas (se fig. 194) genom att genomtväras på ett eller flera ställen. Ibland kan nästan hela pelaren uttagas, hvarefter taket får nedstörta. De bortersta pelarna brytas först. Vid denna brytning återvinnas inga förstämplingar.