De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

BJUF: BRYTNINGSMETODEN M. M. 287 I nedre flotsen ar den nu använda brytningsmetoden — ort- och pelarbrytning med igensättning — olika mot den i ofre flotsen, ett förhällande som vid en jäm- förelse mellan de båda grufkartorna tafl. 8 och 9 i atlasen tydligt synes. Från hufvud- orterna drifvas, i flötsens stigande, 12 meter breda och omkring 150 m. långa parallella orter (kolorter, arbetsorter), lämnande mellan sig kolpelare med samma bredd och längd, hvilka sedermera brytas vid återgång. Orterna åro s. k. fyramans-orter, i det att fyra man dår arbeta.1 Vid sidorna anordnas 2 in. breda och omkring 1,7 m. höga vagnvägar genom uppsprängning af sandstenen och leran i flötsens sula, »batteriet»; midtpartiet fylles med »berg» (sandsten m. m.), och grufstöttor anbringas dår så befinnes nödigt. Fig. 197 Fig. 197. Planteckning öfver ändern af en under drifning varande arbetsort (4-mans-ort) i nedre flotsen vid Bjuf. Det morkskngga.de ar kolflotsen obrnten: i midten ar bergfyllningen eller packningen med grufstöttor, vid sidorna vagnvägar. och 1982 torde förtydliga ifrågavarande brytningssätt. — Nar orterna hunnit en långd af omkring 150 m., afskäras de vanligen af en hufvudort, på andra sidan om hvilken de vidare fortsättas i merendels samma riktning som förut. Nännast hufvudorterna lämnas en c:a 10 m. tjock pelare, s. k. »nabbe», för att skydda orten. Sedan ett lämpligt an- tal kolorter fullbordats, brytas de mellanliggande långa pelarna, hvilket sker från ôfre andan nedåt. 1 Förr hade tre man samma ortbredd att drifva, men detta är nn bortlagdt. 2 Efter skisserade teekningar utförda under bestik vid Bjufs grufva sommaren 1907 i enlighet med upp- gifter lämnade af dåvarande grufingenioren därstädes B. Hj. Lundgren. Afven figurerna 192—194 hafva lik- nande nrsprung.