De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

BJÜF: TRANSPORTEN I GRUFVAN. 293 farliga som vid Höganäs och äfven vid Billesholm, där taket gärna afklippes alldeles vid brottet, om inga pelare stödja detsamma» (V. Berg i bref 1882). Transporten i grufvan. Af unga man eller pojkar, s. k. dragare, föras har som annorstädes de med kol eller lera m. m. lastade grufvagnarna från själfva arbetsplatserna fram till de större transportorterna och ofta äfven längs dessa till schaktet; likaså de tomma vagnarna tillbaka. Men så snart de till respektive schakt ledande hufvudtransport- orterna i följd af grufarbetets allt större utsträckning erhållit afsevärd längd, söker man att i dessa inskränka människokraftens anlitande genorn att på mekaniskt sätt åstadkomma vagnarnas framforslande. Redan 1877, fyra år efter grufvans anläggande, var i den raka hufvudorten till schaktet N:o I anordnad mekanisk transport af grufvagnarna medelst lina (»lass- och backlina»), reglerad af en vid schaktbottnen befintlig ångmaskin; och det upp- gifves att hela tåg- af 20 vagnar sålunda kunnat framforslas. I många år skedde lin- dragningen på detta sätt, medelst »lass- och backlina» samt ångkraft, tilis i början af 1900-talet ändlös lina och elektricitet som drifkraft kom till användning. Inom norra delen af grufvan blef då till schaktet N:o III kontinuerlig lindrag- ning ordnad, drifven af en i ett särskildt utsprängdt rum vid schaktbottnen befintlig elekt- risk motor om 12 à 15 hästkrafter, hvarigenom fyllda vagnar transporteras till och tomma åter från schaktet. Den kontinuerligt gående linan af ståltråd löper vid hvardera af ba- nans andpunkter kring en trissa, som medelst en spiralfjäder eller tyngd håller linan spänd. Vagnarna kunna hvar som helst längs ralsbanan kopplas till linan, hvilken dårvid griper in i en vid vagnens främre öfverkant fästad järnklyka med kilformadt gap och förer vagnen framåt, men som — genom att höja sig ur klykan (löpa högre upp) — lamnar vagnen fri, då denna framkommit till schaktbottnen eller annan afsedd plats. Klykans och därmed också linans hôjd ôfver vagnskanten är 30 cm. Vagnarna kunna äfven dragas genom orter, som bilda vinkel mot hvarandra. För detta fall användes ett på lagom höjd placeradt, horisontellt liggande s. k. kurvhjul (diam. l,io m.), i hvars kant- ränna linan får löpa på ena sidan; vagnarna dragas af linan intill det roterande hjulet, här pressar sig vagnsklykans ena skänkel emellan linan och hjulkanten, så att vagnen svänger in på det å ortbottnen anbragta gjutj arnsplanet och föres in på spåret vid kurv- hjulets andra sida, för att där fortsätta i den nya riktningen (se tig. 207). Transportlängden kan utsträckas til] flera kilometer. Kontinuerlig lindragning med elektrisk kraft har sedermera inrättats äfven vid schakten N:o I och II. Vid lindragning kunna framföras ända till 5 å 600 vagnar om dagen. Sådan finnes in- rättad så väl i ofre som i nedre flötsen. Vagnarna, af trä och järnbeslagna, rymma 3 hektoliter. Totala höjden ôfver skenan är 64 cm. Stälräls användas; dessas vikt har i allmänhet varit 4 kg. per meter, men for de nyare linbanorna med ändlös lina äro gröfre rals om 6 à 7 kg. använda. Spårvidd 52 cm. Transporten från orter i ofre flötsen till utfraktsväg i den nedre, likasom också emellan delar af en och samma flöts, som dislocerats af förkastning, formedias, såsom Fig. 207. Anordning vid lindragning i Bjufs