De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning
Forfatter: Edward Erdmann
År: 1915
Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6
Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
Sted: Stockholm
Sider: 633
UDK: St.f. 553 Erd
Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.
Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
302
III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN.
Bjufbolaget har låtit de ifrågavarande med f och g betecknade lerorna analyseras
ar 1900 i Chemisches Laboratorium für Thonindustrie i Berlin, hvarvid den kemiska
sammansättningen befanns vara följande:
Lagret f. Lagret g.
Rått prof. Glödgadt prof. Rått prof. Glödgadt prof.
Glödgningsförlust 14,78 % — 18,18 % —
Kisclsyra 45,14 » 52,97 % 56,23 » 68,73 %
Lerjord 36,87 > 43,20 . 21,37 » 26,12 >
Järnoxid 1,80 » 2,11 > 1,60 > 1,95 »
Kalk — — 0,24 » 0,29 >
Magnesia 0,21 » 0,24 » 0,53 » 0,65 >
Alkalier 1,21 » 1,43 » 2,01 > 2,42 »
Smältpunkten för f är = Segerkäglan N:o 34, för g = Segerkäglan N:o 25.
Befintligheten af de forenämnda lerorna vid 2 à 3 meters djup under nedre kol-
flötsen uppmärksammades egentligen vid drifvandet år 1886 af den från schaktet I i syd-
västlig riktning gående stenorten Föreningen, och därvid kunde fiera något olikartade
lager särskiljas. Under det sandstenslager, hvarpå den då redan kända och bearbetade
s. k. K-leran hvilar, traffades nämligen forst en ljus, sedan en mörk och dårunder åter
en Ijus lera (N:o 22, 23 och 24),1 samtliga tämligen eldfasta och af c:a 90 cm. mäktig-
het tillsammanstagna. Dårunder kommer Ijus lera, icke eldfast, omkring 60 cm. mäktig,
ocli under denna ett ungefar 30 cm. måktigt lager Ijus lera med små körtlar af lerjärn-
sten, hvarunder växlande lager af sandsten och lera vidtaga. Fig. 206, sid. 292, grundad
på en vid Bjuf befintlig, af R. F. Lindblad uppgjord profilteckning, visar en sektion
genom nedre kolflötsen ocli ifrågavarande lager, dår orten Föreningen framgår.
Den ljusa, gråa varieteten af klinkerleran, hvilken år synnerligen utmårkt for till-
verkning af klinkrade varor, forekommer, så vidt kändt år, hufvudsakligen sydväst om schak-
ten I och II, den mörka, svarta, har brutits nordost dårom och synes upptråda niera all-
månt ån den ljusa. A grufkartan, tafl. 9 i atlasen (sydvåstra hörnet), åro de i klinker-
lerorna (»stjärn lerorna») drifna orterna angifna, a söder och sydvåst om schaktet 1, 6 c:a
400 m. nordost om schaktet IL Brytningen upphôrde under förra hälften af år 1904,
emedan klinkertillverkningen vid Bjuf året dårpå skulle nedläggas, och klinkerlera for
ôfrigt lått kunde erhållas från Skromberga, dår den ligger tillsammans med stenkolen
och således dår kan brytas billigare. »Klinkerlerlagrets egenskap», Säger E. Ulffers,2
»att, så snart det genomkorsats af orter, de återstående pelarna ej kunna båra jordtrycket
1 I fråga om lerornas numrering synes en viss osäkerhet varit rådande, att doma daraf att de nämnda
tre lerlagren N:o 22, 23 och 24 (se fig. 206) äfven varit betecknade såsom N:o 20, 21 och 22. Jag har före-
dragit att behålla de förstnämnda numren, emedan dessa aro de, som anföras af Nathorst i hans år 1886
tryckta arbete, »Floran vid Bjuf», tredje haftet, S. G. U. Ser. C, N:o 85, sid. 128. Lagret af K-lera, högre
upp, har numret 16. — På grund af den olika beskaffenhet och mäktighet, som skilda aflagringar of'ta visa inom
olika delar af grufvan, i det de ej sitllan helt och hållet förändra karaktär, stundom utkila och upphôra, kunna
of'ta svårigheter uppstå vid bedömande af lagers samhörighet.
2 Berättelse till Styrelsen för Höganäs-Billesholms Aktiebolag 1904.