De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

330 111. DE SÂRSKILDA GRUFVORNA OCII FALTEN. nästan klotrunda sandstensknölar eller »klot», det cria 37 cm. i diameter, det aiidra 18 cm. Genom dåvarande grufingeniören vid Skromberga, Oscar Curtz, blefvo de till- varatagna och år 1896 öfverlämnade som gåfva till Sveriges Geologiska Undersökning, i hvars museum de nu förvaras. Den tinkorniga, ljusa sandstenen, hvaraf kloten bestå, år svagt kalkhaltig, och sannolikt foreligger har ett slags konkretionsbildning. — Afven i sandstenen ofvanför öfre kolflötsen (flots Å) hafva sandstensknölar iakttagits, nämligen i schaktet Sjôcrona vid dettas afsänkande. Dock voro de dår icke klotformade utan hade oregelbunden, långstråckt form. Fossila våxter. Genom Nathorst år Skromberga grufva kånd som fyndort for fossila våxter. Af sådana hår funna må nåmnas ormbunkslåktet Claclophlebis samt Equi- setites gracili^ Natei. (lig. 33 och 44 å sid. 33 och 37). Båda förekomma i den Ijusa leran eller skifferleran i öfre flötsens tak. Efter den sistnåmnda har denna vàxtfôrande zon, hångandet af den ofre flotsen, fått sitt namn (se »Schema öfver de växtförande zonerna inoin rat-lias», sid. 35 och 36). — Nedre flötsen àtfôljes af samma våxter som i zonen med Camptopteris spiralis (tig. 26, sid. 31) vid Bjuf och Billesholm; klinkerleran omedelbart under nedre flötsen innehåller dåremot våxter tillhörande den äldsta växt- förande zonen, zonen med Dictyopliyllum exile (fig. 27, sid. 31), hvilken tillika finnes vid Bjuf. — Vid Skromberga hafva åfven tråffats låmningar af en fisk, enligt beståmning af A. Smith Woodward Gyrolepis n. sp., nu forvarad i S. G. U:s museum. Brytningsmetoden, orterna m. m. De vid Skromberga anvånda brytningsmetoderna åro i den nedre flötsen linje- brytning och pelarbrytning, i den öfre endast pelarbrytning. Af grufkartan tafl. 10 i atlasen torde med all önskvärd tydlighet framgå inom hvilka delar af grufvan det ena eller det andra brytningssåftet kommit till anvåndning, utom hvad betråffar den tidigast brutna delen dåraf, vid schakten Carl I, Carl II och nårmast omkring »Kristina», öfver hvilken några tillförlitliga måtningar icke forelegat; hufvudsakligen linjebrytning har dår anvåndts. Betingelserna for linjebrytning åro: Kolen O,so högst 0,75 meter måktiga och underlagrade af högst 0,50 m. lera eller af sandsten. Pelarbrytning anvåndes dels då kolen åro maktigare ån 0,75 m., dels då kol af 0,50—0,75 meters måktighet underlagras af ett lerlager, som år mera ån 0,50 m. måktigt. Vid linjebrytning drifvas, vinkelrått mot i förklyftningsriktningen gående huf- vudorter, 1,5—1,8 meter breda arbetsorter på 12—14 meters afstånd från hvarandra, råknadt från midt till midt. Samtidigt med arbetsorternas framdrifvande utbrytes det mellan dem befintliga stenkolslagret, och det sålunda uppkomna tomrummet igensåttes med dels den sandsten, som måste brytas i arbetsorternas sula for erhållande af tillråck- lig orthöjd dårstådes, dels det i taket sittande »skalet» (»takhallen», »takberget», ett 10— 15 cm. tjockt lager af sandstensskiffer eller sandig skifferlera), som vanligen lossnar, då kolen undankilas. Nårmast brottet uppstôttas taket medelst props-ståmplingar, som al- ternerande undanslås och framflyttas. Fig. 190—191 å sid. 284 kunna, ehuru berörande