De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

SKROMBERGAI BRYTNINGSMETODEN, ORTERNA M. M. 331 Bjufs grufva, i viss mån belysa förloppet. Längs hufvudorterna kvarlämnas af flötsen säkerhetspelare om 3—4 meters bredd. Nu nämnda tillvägagängssätt för nedre flötsen är användt inom schakten Kristinas och Konsuls brytningsområden, hvaremot vid schaktet Sjöcrona, i anledning at takets dåliga beskaffenhet, sattet för linjebrytningen modifierais därhän, att de 1,5—1,8 m. breda arbetsorterna först framdrifvas sin bestämda längd till nästa hufvudort (100 125 m.), hvarefter utbrytningen af stenkolen på »linje» sker i motsatt riktning (»Rückbau»), med kvarlämnande, som förut nämnts, af 3—4 m. breda säkerhetspelare utefter hufvudorten- Genom denna modifiering af linjebrytningen ernås den fordelen, att man ej behöfver vid- kännas några nämnvärda ras i arbetsorterna, hvilka nästan alltid förblifva ôppna, så att utfrakten genom dem till hufvudorten kan obehindradt fortgå. — En så att saga ekonomisk olägenhet vidlåder däremot detta förfaringssätt, nämligen att den kolen under- lagrande sandstenen, som for åstadkommande af tillräcklig ortshôjd erhålles vid drifningen af ifrågavarande orter, måste bortforslas, under det att densamma vid schabtet Konsul, där »linjen» skrider framåt samtidigt med och i samma riktning samt arbetsorterna, kan anvåndas till partiell igensättning af de utbrutna partierna. För igensättning finnes där- för ej annat material att tillgå an det tunna takskalet, som enligt hvad förut nämnts vanligtvis af sig själft lossnar. För ôfrigt få de blottade berglagren nedrasa efter hand som arbetet fortskrider och stämplingarna borttagas, hvarigenom en viss »sättning» stundom uppstår i marken ofvanför. Linjebrytning anvåndes har alltid, då kolen underlagras af sandsten eller ett tunnarc lerlager (jämför grufkartan och den lilla kartskissen tig. 225 å sid. 325). Vid pelarbrytning i nedre kolflötsen, dår denna är mäktigare ån 0,75 m. och underlagras af sandsten, drifvas arbetsorterna 2,40 m. breda och pa 6 meters afstand (midt till midt) fram till nästa hufvudort, hvarefter arbetet med »genomhuggen» eller »genom- slagen», d. v. s. de mellanvarande kvarterens genombrytande, framskrider i motsatt rikt- ning. Genomhuggen göras 3 m. breda med kvarlämnande af 1,20 m. breda kolpelare. Om kolen underlagras af lera, tages afståndet mellan arbetsorterna 7 m., genomslagen göras 2,40 m. breda och de kvarlämnade såkerhetspelarna erhålla samma bredd, således dubbelt mot i foregående fall på grund dåraf, att leran i pelarna i följd af släppor i denna ej utgör ett så hållhart stod for taket som enbart kolpelare. Vid schaktet Sjöcrona instoppas i »genomhuggen» efter hand allt »berg» (ras och sandsten från ortdrifningarna), som erhålles i grufvans ôfriga delar härstädes, så att intet däraf behöfver uppfordras. I den ofre flötsen, hvilken som förut nämnts hufvudsakligen brutits vid schaktet Sjöcrona, bedrifves arbetet därstädes på följande sått: Från de i nord-sydlig riktning (kolens förklyftningsriktning) gående hufvudorterna drifvas med 7 meters afstånd sins- emellan (midt till midt) häremot vinkelräta arbetsorter fram till närmaste hufvudort. Arbetsorterna, hvilka hår likasom i nedre flötsen tjänstgöra som vagnvägar (»tramvägar», »pramvågar»), göras 3,5 m. breda i bolen och den ofvanliggande omkring 0,6 m. mäktiga eldfasta leran, men endast 1,5 m. i den underliggande svarta skifferleran eller leran, af hvilken ungefår 0,6 m. måste medtagas for att orthôjden skall blifva tillräcklig. Den sålunda lösbrutna bottenlcran upplägges vid sidan af orten, på »hyllan», och behöfver således ej bortforslas (jfr fig. 229 å nåsta sida). De mellan orterna kvarstående 3,5 m.