De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

RAT-LIAS: SKÅNES STENKOLSFÖRANDE FORMATION. 17 Liter blott undantagsvis i helt stycke uppmjuka sig i vatten, men den sonderfaller i allmänhet till mindre stycken, när den får ligga i luften. Den är vanligen mörkare än sandstenen, gulgrå, morkgrå eller blågrå samt på skiktytorna ej sällan rostgul i följd af luftens inverkan. Sandig skifierlera kallas på folkspråket stundom »sandstenslera», såi- skildt vid dess anvåndande inom tegelindustrien. Inom vissa delar af den kolförande formationen, hufvudsakligen i nårheten af sten- kolsflötserna, invid eller uti dessa, forekomma lager af en svart, kol/ialtig, bituminös skiffer eller skifferlera, som vid grufvorna kallas dels »svartberg*, dels »brandskiffer». Vid Bjufs och Billesholms grufvor besitter denna skiffer egenskapen att vara i hög grad eldhårdig. Fig. 6. Tvärsnitt genom skifvig sandsten eller sandstens- skiffer. Naturlig storlek. Fig. 7. Tvärsnitt genom sandstensskiffer med tunna ler- skikt. Naturlig storlek. Fig. 8. Tvärsnitt genom skifferlera, ren och tydligt skiktad. Naturlig storlek. Fig. 9. Tvärsnitt genom skifferlera, som består af om- växlande ler- och sandstensskikt. Naturlig storlek. Den kolförande formationens verkliga leror forekomma såsom mer eller mindre måktiga båddar dels omedelbart under stenkolslagren, dels på föga afstånd ôfver ellei under dessa, dels också, enligt hvad djupborrningar påvisat, i enstaka fall emellan sand- stens- och skifferlager på olika nivåer. Lerorna åro vanligen gråa till morkgiåa, stundom genom kol-inblandning svarta, någon gång, ehuru sållsynt, nåstan hvita. För det mesta hafva de ingen tydlig skiktning eller hvarfvighet, men dåremot åro de i alla môjliga riktningar genoindragna af fina sprickor, efter hvilka leran sönderfaller i större eller mindre oregelbundna stycken, sårdeles vid torkning. Leran ur somliga lager uppmjukas af vatten, ur andfa blott med svårighet eller alldeles icke; i senare tallet boide den måhånda råttast benåmnas lersten. Flera af de i Skånes kolförande formation förekommande lerorna åga sådan sam- mansåttning, att de uthårda synnerligen stark hetta utan att sintra eller smålta. Dessa kallas eldfasta leror, en benåmning hvarmed stundom i dagligt tal åfven, ehuru oegent- ligt, belåggas de arter af skiffer och skifferlera, som visat sig sårskildt eldhårdiga, och därför likaledes användas för tillverkning af eldfast tegel. Andra leror och skifferleror 3—112670. S. G. U. Ser. Ca, n:r 6.