De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

SKROMBERGA: BRYTNINGSMETODEN, ORTËRNA M. M. 333 Figurerna 228—231, tvärprofiler öfver arbetsorter och i dein bedrifven brytning i Ofre och nedre flötsen. aro afsedda att lämna en Ofverblick öfver arbetsrummens dimen- sioner och de lager, som genombrytas. Som af bilderna synes, ilro arbetsorterna (vagnvägarna, »pramvågarna») endast om- kring 1,5 m. eller något niera breda med ungefår samma eller något mindre hojd. Hufvudorterna (hufvudvägarna) göras 2 a 3 m. breda och i allmånhet inemot eller omkring 2 m. Iiöga. Vid schaktet Sjôcrona ilro de 3 m. breda med tvenne vagnspår och mellan dem stämplingar samt vid sidan en vattenrilnna. bOrskråmningen göres vid brytning i ofre flötsen i kollagrets nedre del på grånsen mellan detta och den underliggande leran; vid brytning af nedre flötsen för- skråmmes dels i grånsen mellan kolen N:o 1 och N:o 2 eller i ett dåremellan liggande lager kolhaltig skiffer (s. k. mellanberg), om sådan ingår i flötsen, dels i kollagrets nedersta del vid grånsen mot den underliggande klinkerleran, om kolflötsen innehåller enbart kol N:o 2. Transporten i grufvan. Vid de åldre schakten i Skromberga ombesörjdes ut- frakten från arbetsrummen till schakten af draggossar, de s. k. dragarna, och samma sått användes fortfarande vid schaktet Sjôcrona. Men vid schaktet Konsul sker sedan april 1904 utfrakten till schaktet medelst en elektriskt drifven åndlos lina {lindrag- ning') längs den något ôster om schaktet i NNV—SSO:lig riktning gående och med dubbla vagnspår forsedda hufvudtransportorten, en våglångd af mera an 1,000 meter. Till denna transportort utforslas grufvagnarna från de olika arbetsorterna af dragare och samlas på beståmda stållen, s. k. anslagspunkter, belågna på c:a 215 meters inbördes afstånd. Vid hvarje sådan år en »stationsmästare» placerad, hvilken mottager de lastade vagnarna och afsånder dem med den ändlösa draglinan samt dårefter uttager från denna ett lika stort antal tomvagnar, som af dragarna skjutas tillbaka in i orterna. Driftstationen, som år belågen på 15 meters afstånd osterut från schaktet, utgöres af en 30 hästkrafters motor görande 750 minuthvarf, hvilken medelst en balatarem öfverför kraften till sjålfva driftmaskineriet.1 Längs transportortens ena vågg framgår en elektrisk ringledning be- stående af tre blanka koppartrådar, som öfverallt äro åtkomliga, och vid anslagspunkterna åro ringklockor med tryckknappar anbringade. Ar 1912 blef lindragningen förlängd c:a 200 m. åt ôster i schaktorten och dårifrån i den dår utgående hufvudorten c:a 570 m. mot norr. Under grufvans allra första tid utgjordes »rälsvägarna» (i schaktet Carl I) af tjockt bandjårn på sågade lakt af trå, men snart nog (1880) anlades sådana af fVzX^s tums kantjårn som medelst tråkilar fastsattes i slipers (vanlig pitprops). Numera användes nog stadigare don. 1 Maskineriet består, förutom af remskifva och kuggväxlar, af 2 stora i hvarandra gripande drifhjul, å hvilka enkelspåriga trä-linskifvor for den ändlösa linans drifvande aro anbragta. Längst bakåt är den automa- tiskt verkande spänninrättningen placerad. I korsningen af transportorten med schaktorten och tomvagns- vägen löpa grufvagnarna genom s. k. »Forsterkurvendurchfahrungen» i 90' vinkel utan att lamna draglinan. Benna uppbäres i transportorten af på 70 meters afstånd upphängda dubbla patentbärrullar af stål, af hvilka den ena, då en vagn med sin gaffel passerar, skjutes till sidan af gaffeln för att ögonblicket därefter intaga sitt ursprungliga läge och därigenom hindra draglinan att l'alla ned på ortsulan. Dessutom finnas här och där, hvarest det är behöfligt, å ortsulan forlagrade bärrullar af ek for linans uppbärande. Linan är af degelgjut- stal 84-tradig N:o 16, 22 ram. Vid södra ändstationen är anbragt en skrufspindel for linans spänning medelst håndkraft.