De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

342 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH KÄLTEN. resp. 300, 200 och 200 kilogram per kv.-cm. Vid eldfasthetsprof 1 i Devilles ugn aro de båda förstnämnda kvaliteterna hvad eldfasthet beträffar jämställda med Segerkäglorna N:o 31 och 33 respektive. Deras kemiska sammansättning år foljande: 2 Märke: Skromberga. Märke: *Skromberga* Kiselsyra . 54,03 % 52,80 % Lerjord 38,60 » 40,70 » Jårnoxid . 5,20 » 4,50 » Kalk . . 0,45 » 0,30 » Talk .. 0,15 » 0,25 » Alkalier . 1,80 » 1,35 » 100,23 % 99,90 % Den under nedre flötsens kollager liggande leran, klinkerleran, hvilken, såsom namnet antyder, icke ar fullt eldfast utan vid en viss bränningstemperatur klinkrande, utgör råmaterialet för tillverkning af kloakrør, fasadtegel, trottoarsten m. m. Den år dels mörk, dels Ijus, delvis sandig, och den forekommer med ganska olika mäktighet inom olika delar af grufvan, från några få decimeter till omkring 4 meter. Störst synes måk- tigheten vara norr och nordost om schaktet Sjöcrona, minst inom ôstra delarna af schakten Kristinas och Konsuls brytningsområden; i sydvåstra delen af »Sjöcronas» hittills utbrutna område fattas den helt och hållet, i det att kolflötsens underbädd där utgöres af sand- sten. Kartskissen fig. 225, sid. 325, gifver en föreställning om dessa forhållanden. Klinkerleran hade visserligen redan från grufvans första ôppnande uppfordrats och äfven undersökts, 3 men, såsom befunnen icke eldfast, ej ågnats någon vidare upp- mårksamhet förrän i midten af 1880-talet, då den erhöll ofvannämnda användning (jäm- for historiken, sid. 110). Den for fabrikationen erforderliga kvantiteten klinkerlera vanns till en början genom brytning endast i vågarna vid den då begagnade brytningsmetoden, linjebrytning; men redan 1893 blef den på detta sått vunna kvantiteten lera otillråcklig for den årligen ôkade konsumtionen, hvarfor sårskild »lerbrytning» infordes på tre stållen inom schaktet Kristinas brytningsområde, naturligtvis med samtidigt vinnande af flötsens stenkol. Vid denna brytning kvarlåmnades 3 à 3V2 m. långa och 272 m. breda pelare. Den största sammanhångande lerbrytnin^en torde hafva ågt rum i våstra delen af grufvan, våster och norr om schaktet Carl I. À grufkartan, tafl. 10 i atlasen, framtråder tydligt genom sitt sônderstyckade utseende området for lerbrytningen. Lerbrytning har också skett söder om den i VNV-OSO:lig riktning strykande stora fôrkastningen sydost om »Kristina» (se grufkartan). — Numera vinnes klinkerlera uteslutande inom schakten Sjöcronas och Konsuls områden. 1 Dessa likasom också hållfasthetsprofven åro utförda i Kgl. Tekniska Högskolans Materialprofningsanstalt i Stockholm. 2 Enligt analysresultat anförda i en år 1903 i Helsingborg tryckt priskurant eller förteckning med titel »Skromberga Stenkols- och Lerindustri-Aktiebolag». 4:o. 8 Af A. W. Cronquist 1876—1877 på uppdrag af F. C. Nissen, hvarvid åfven den svarta leran under ofre flotsen i likhet med klinkerleran underkastades såvål kemisk analys som profbränning för eldfasthetsbestäm- ning. »De eldfasta rååmnena i Skånes kolforande formation». Ingeniör-Föreningens Tidskrift 1877.