De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning
Forfatter: Edward Erdmann
År: 1915
Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6
Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
Sted: Stockholm
Sider: 633
UDK: St.f. 553 Erd
Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.
Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
356
HI. DE 8ÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN.
Flötserna.
Hyllinge grufvas två flötser, A och B (öfre och nedre flötsen), motsvara de vid
Bjuf, Billesholm och Skromberga bearbetade flötserna och äro i stort sedt bildade sam-
tidigt med dessa samt utan tvifvel med dem sammanhängande. Men nåson större lik-
formighet i utbildning och mäktighet vid de olika platserna är, såsom bekant, likväl icke
rådande, hvarken hvad flötserna själfva beträffar eller i fråga om de närmast öfver- och
underliggande berglagren, ett fôrhâllande som flera gånger förut antydts och hvarom de
i detta arbete intagna flötsprofilerna, till antalet omkring sextio, bara tydligt vittnesbörd.
Fig. 238. Pumpmaskinen i maskinhuset, vid Hyllinge schakt.
Fotografi af M. Svanbbrg.
Öfre flötsen, fiöts A, utgöres vid Hyllinge af ett enda odeladt kollager, i mäk-
tighet växlande mellan 10 och 25 cm. Det består af de båda kolsorterna N:o 1 och
N:o 2, så fördelade, att N:o 1 antingen ligger underst och N:o 2 öfverst (fig. 241 och
242), eller så att N:o 1 bildar ett midtband i flötsen, med N:o 2-kol öfver och under
(fig. 239); på några ställen inom den hittills brutna delen af grufvan har dock öfre flötsen
befunnits utgôras af enbart kol N:o 2 (fig. 240).
Kolflötsen hvilar på sandsten och är öfverlagrad af eldfast lera. Sandstenen är Ijus,
merendels nästan hvit samt finkornig och af så löst sammanhang, att den mellan fing-
rarna kan söndersmulas till sand. I grufvan har den åstadkommit obehag därigenora, att
dess fina, hårda sandkorn (kvarts) uppslammas i grufvattnet och inkommer i pumparna.
Vid analys (se sid. 371) har denna sandsten visat sig utgôras af nästan enbart kiselsyra.1
1 Från geologisk synpunkt ar sandstenen af intresse, emedan den, enligt uppgift af Ingenior M. SVANBBRG,
ofta innesluter stycken af brunkol med kvarvarande tydlig trädstruktur; det skall också hafva iakttagits, att
från sådana kolstycken (stubbar?) nedgå i sandstenen mörka kolhaltiga, oregelbundna rander eller strimlor så-
som at rôtter. Dessa forhållanden har jag själf icke varit i tillfälle att iakttaga. Här och dar ar sandstenen
icke ren och hvit, utan smutsbrun.