De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HYLLINGE: STENKOLENS BESKAFFENHET. 361 Kolsorterna ur nedre flötsen hafva, enligt analyser af G. Paukull ar 1906, följande sammansättning: Prof N:o. Kol ur nedre flötsen. Fuktighet Aska %. Kol %. Väte %. Kvafve %. Syre %■ Svafvel %■ 1. Kol N:o 1, harpade och sorterade .... 15,30 7,00 59,16 4,21 0,95 12,57 0,81 2. » » småkol erhållna vid harpning. 17,20 11,02 54,05 3,88 0,74 12,36 0,75 3. » » oharpade 15,80 9,70 56,57 4,12 0,88 12,37 0,56 4. > > småkol erhållna vid förskrämning 18,10 18,18 48,85 3,65 0,84 10,30 0,58 5. > » samtagna i grufvan (af 3 och 4) 16,30 16,53 50,84 3,47 0,81 11,38 0,67 6. Kol N:o 2 (vid Hyllinge grufva benämnda »Flis«) 11,50 37,50 37,04 3,01 0,55 9,43 0,97 Samtliga prof äro generalprof om c:a 1 hektoliter. Profven 1 och 2 aro tagna ur harpningshögarna, profven 3—6 från fiera olika grufvagnar vid hissen. Vid de profeldningar under ångpanna, som under ledning och kontroll af Södra Sveriges Angpanneförening verkställdes vid Billesholm år 1911, befunnos Hyllingekolens askhalt, värmevärde per kilogram samt afdunstningsfôrmâga vara följande: Sortering. Aska. Värmevärde pr kg. Afdunstadt vatten per kg. kol. Torrt prof. Eff. Harpade kol 8-10 % 6,900 5,200 7,3 kg. Prima, stora samtagna kol . . . 10—12 > 6,500 5,000 6,9 > Små samtagna kol c:a 20 » 5,800 4,500 5,0 > Kolens fuktighet uppgifves hafva varit 12—20 %. De s. k. gaskolen, nedre flötsens svarta, kolhaltiga skiffer, hafva enligt analys af A. W. Cronquist följande sammansättning: Fuktighet 6,53 %, Aska 50,68 %, Kol 32,51 %, Väte 2,56 %, Kvafve 0,43 %, Syre 7,29 %. — Askan innehåller Kiselsyra 72,50 %, Järnoxid 2,43 %, Lerjord 20,86 %, Kalk 1,31 %, Talk spår, Alkalier 3,16 %. Spridda kristaller af svafvelkis förekomma flerstädes i skiffern, men ej allmånt. (Uppgift af M. Svanberg.) Flötsernas nivåforhållanden, forkastningar, fossil. Likasom vid ôfriga skånska kolgrufvor år lager stållningen i Hyllinge grufva i stort sedt flack och föga lutande. Här och dår gör sig dock gallande en svag skålformig- het eller vågighet, med långdutstråckning i NV—SO, såsom af de å grufkartan (tafl. 11 i atlasen) uppdragna nivåkurvorna angifves. Liknande år också forhållandet inom den c:a 3 kilometer SO hårom belågna Bjufs grufva. 46—1/2870. S. G. U. Ser. Ca, N:o 6.