De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

362 HI. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. Nedre kolflötsen ligger- vid schaktet ungefar 63 in. under nollpunkten i dagen.1 Såval åt Söder och sydvåst som åt norr från schaktet höjer den sig sinåningoin och upp- når på .500 meters afstand soder om schaktet 10 m. högre nivå; i norr, dår brytningen ej fortgått så långt, har flötsen nått endast 6 m. högre nivå an vid schaktet. Största stigningen år 1 meter på 17. På den plats, dår schaktet år belåget, bilda flötsen och underliggande lager en liten obetydlig forhøjning och intaga SO, N och NV dårom ett 1—lV2 m. djupare låge, såsom af grufkartan synes. 10—13 meter ofvanfôr nedre kol- flötsen befinner sig den ofre flötsen, flöts A. Arbetet i Hyllinge grufva har hittills varit ovanligt ostördt af forkastningar; endast några få sådana hafva vid bryfning i nedre flötsen iakttagits. Den lilla forkastningen med riktning NO—SV strax norr invid schaktet år icke långre ån knappast 150 meter och har icke åstadkommit större vertikal rubbning ån 25—30 cm. Hårvid år det icke alldeles vanliga forhållandet rådande, att vid ena delen af förkastningens utstråckning (den våstra) lagren åro nedsånkta på norra sidan, men vid den ôfriga delen dåremot på den södra. Hvarken i den öfre flötsen eller i lerlagren under den nedre har någon rubbning genom denna fôrkastning iakttagits. — Längst i sydvåst, ungefår 600 meter från schaktet, har grufarbetet stannat mot tvenne forkastningar, den ena med riktning NV—SO och lagren på sydvåstra sidan nedsånkta, den andra utsträckt i ungefår V—Ö och med lagren på södra sidan sånkta. Den forra utgör antagligen en fortsåttning af någon bland de for- kastningar, som uppträda i Bjufs grufva söder om dårvarande schakt N:o I. Sånknings- beloppet hår år ånnu ej utrönt. Rörande den nyssnämnda forkastningen i riktning V—Ö har Ingeniören M. Svanberg meddelat, att den »varit synlig på ett och annat stålle (utom det å grufkartan angifna) men annars icke annat ån som en backe; dår den visat sig som en forkastning, har den varit som vid a (se fig. 248), eljest som vid b; å den på gruf- kartan angifna. platsen tyckes den uppträda som vid c». Fig. 248. Rubbningar i nedre kolflötsen vid några ställen i Hyllinge grufva S och SV om schaktet I. Vertikalsektioner. Vaxt- och djurfossil. Redan i början af Hyllinge grufvas tillvaro blefvo fossila våxter hår uppmårksammade, nåmligen i den c:a P/2 meter under nedre flötsen liggande svarta, hårda, skifferarta.de leran (»klinkerlera») tillhörande »zonen med Camptopteris spi- ralis^ (se sid. 36). lønligt Nathorst åro hår funna ôfver 20 olika arter, hvaribland de vanligaste åro: Camptopteris spiralis Nath., Änomozamites minor Brgn sp., Stachyotaxus septentrionalis Ag. sp., Cyparissidium Nilssonianum Nath. och Podozamites distans Presl. sp. — I nedre flötsens takbergart, grå skiffer eller skifferlera, år Nilssonia ptero- 1 Nollpunkten vid Hyllinge utgöres af ångpanneskorstenens sockel, hvilken ligger i jämnhöjd med jord- ytan vid schaktet, 15,37 m. ôfver hafvet och 5,23 m. lagre än Bjufs hangård, som år = Bjufs grufvas nollpunkt.