De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HYLLINGE: BRYTNINGSMETODEN, ORTERNA M. M. 363 fylloides funnen, och i hångandet af ofre flötsen, »zonen med Equisetites yracilis», har Cladophlebis sp. tråffats. 1 Af kanske åndå större intresse än växtfossilen år fyndet af ett praktfullt djurfossil, en yanoidfisk. I)et gjordes i början af år 1913, enligt uppgift i den gråa, delvis sandiga och hårda skiffer eller skifferlera, som utgôr nedre flötsens tak, och förvärfvades for Riksmusei paleontologiska afdelning- Dår har det under Professor G. Holms ledning på ett rent af konstnårligt sått åfven i de minsta detaljer utpreparerats af herr G. Lilje- vall, Riksmuseets tecknare, så att fossilet nu foreligger helt frigjordt från förut om- gifvande bergart, med båda sidornas fjåll, fenor m. m. fullt synliga. Någon bestånming af det mårkliga fyndet har ånnu ej kunnat göras. Fossilet, sådant det nu foreligger, år 64 cm. långt; emellcrtid saknas stjårten och nosen med tånderna, hvadan det antages, att fiskens hela långd varit omkring 1 meter. — Det kan i samband hårmed meddelas, att fragment af ganoidfiskar tråffats åfven vid Bjuf i till samma zon hörande lager ofvanpå nedre flotsen dårstådes. Brytningsmetoden, orterna, transporten. Det i Hyllinge grufva anvånda brytningssåttet torde till sina hufvuddrag framgå af grufkartan å taft. 11 i atlasen. Den ofre flotsen (flots A), belågen på omkring 50 meters afvågning, tillgodogöres genom drifvande af 2 à 3 m. breda s. k. smalorter i förening med pelarbrytning, och hårvid brytas såvål det i medeltal 10—15 cm. måktiga kollagret som den ofvanliggande 35—90 cm. måktiga cldfasta leran. 1 nedre flotsen (ftots B), som vid schaktet ligger på 63 meters afvågning och åger en måktighet af i medeltal 70 cm., har brytningsmetoden hufvudsakligen varit ortdrifning med pelarbrytning. Linjebrytning har försökts men ôfvergifvits på grund af takets mindre sega beskaffenhet. — Från hufvudorterna drifvas 12 m. breda arbetsorter (4-mans-orter) till 80 à 180 m. långd och med vagnvåg vid hvardera sidan, hvarefter de mellan orterna kvarlåmnade 12 m. breda kolpelama brytas i motsatt riktning tillbaka, »hemåt» (jfr gruf- kartan). Orterna blifva i allmånhet 172 m. höga, åtminstone dår vagnvågarna framgå, emedan den på sjålfva kolen nårmast liggande, fbga hållfasta skiffern dår nedhugges, så att både talt och sula komma att utgöras af sandsten. Den på ett par meters lågre nivå under flotsen befintliga leran, klinkerleran, maste brytas for sig i en sårskild etage. Endast dår den mellan kolflötsen och leran liggande sandstenen (se fig. 247) ej år måktigare ån 60 à 75 cun, kunna kol och klinkerlera brytas samtidigt i en etage, hvilket år forhållandet ôster om schaktet. Då klinkerleran brytes for siff, uttages den medelst c:a 3 m. breda smalorter, de fiesta drifna rakt under hufvud- orter och andra orter i kolflötsen. På grund håraf måste ganska stora forbyggnadsarbeten 1 Ehuru icke särskildt berörande Hyllinge må har nåmnas, att, enligt meddelande af Nathorst, vid Ljungsgårds schakt af Billesholms grufva, inom »zonen med Lepidopteris Ottonis», träffats dels i ofre flötsens liggande, dels i dess mellanlager ett tiotal arter nämligen förutom Lepidopteris Ottonis, som ar det vanligaste fossilet, Dictyophyllum exile Brauns sp., Clathropieris meniscioides Brgn. sp., Equisetites laeris Halle, Anomozamites minor Brgn. sp. samt ett par for Sverige nya ormbunkar.